Titel: Barndomsminnen - skriv ner!
Skrivet av: Cecilia Löwen skrivet 2008-02-07, 19:49
Jag ångrar verkligen att jag aldrig skrev ner min mormors(och även morfars) alla historier om sina släktingar.Idag är det mesta bara sökningar i databaser och kyrkböcker,men när hon berättade blev de här människorna levande. Ibland när jag söker och hittar tex gammalmormors syskon så minns jag hur mormor pratade om Morbror Holger tillexempel.
Jag minns särskilt hur hon berättade om när hon klippte av sig sitt långa lockiga hår som barn. Hennes pappa var rallare och hon var ofta ensam med sin mamma veckor i sträck. En dag någon gång i början av trettiotalet hade hon iallafall klippt av sitt långa hår(som gammelmormor var så stolt över) och gömt i vedtraven under järnspisen.Pappan var hemma från Norrland sedan kvällen innan och de skulle äta. Mormor hade satt en mössa på huvudet för att,så gott det gick,dölja förödelsen.Men det fungerade inte.Ta av mössan vid bordet,sa gammelmorfar. Mormor vägrade.Då tog hennes mamma av den och när hon fick se mormors stubbade hår började hon storgråta. Mormor sade alltid att det var en av de få gånger hennes pappa blivit riktigt arg-och gammalmormor ropade din förjolade syndapalt,ett uttryck hon använde om mormor när hon var arg på henne.
Men det är bara en av många berättelser från hennes barndom.Hon berättade tillexempel också om en kringvandrande gumma som brukade be om övernattning hos folk.Hon hade en liten stuga,men hon verkade föredra att vandra runt.Hon kallades Tasse-Emma och gammalmormor var mycket tveksam till hennes besök eftersom det sades att hon hade löss... Gammalmormor lär förövrigt ha varit känd som vackra Edit i trakten,ett epitet jag förstår när jag sett bilder på henne som barn och ung.Men hon skämdes över att hon så lätt blev solbränd.Det var ju inte fint på den tiden.
Kommer jag själv skriva ner mina minnen?Tja,åttiotalet känns inte så exotiskt än.Själv håller jag mest på att samla information om mina barns farfars familj eftersom min man förlorade sin pappa redan som barn. Men jag har redan kommit på mig själv med att faktiskt tycka det är roligt att prata om när jag var barn,var vi höll till,vilka jag umgicks med och så vidare.Jag kanske börjar bli medelålders