Titel: Barnamord
Skrivet av: Maud Svensson skrivet 2003-10-13, 04:16
En mycket sorglig historia är det, men inte tycker jag att den verkar mystisk på något sätt, och att lägga den under rubriken Barnamord är väl lite väl spekulativt.
Att ett spädbarn avled av en akut luftrörsåkomma (troliga symptom hög feber och andningssvårigheter) var nog inte alldeles ovanligt 1925. Vid denna tid dog barn av en rad sjukdomar som med dagens medicinska kunnande knappast förekommer som dödsorsaker i Sverige eller andra rikare delar av världen.
Lilla Magda kan ha kvävts av sina inflammerade luftrör eller dött av uttorkning (andningsvårigheterna gjorde det förmodligen svårt att mata henne och ett så litet barn blir snabbt uttorkat) eller avlidit av feberkramper (på den tiden var det inte allmänt känt att barn med hög feber snabbt måste kylas av - i stället packade man in dem ännu varmare för att de skulle svettas ut febern). Obs, detta skrivet av en icke medicinsk expert, så rätta mig om jag framfört något tokigt.
Utan att ha tillgång till någon statistik vågar jag påstå att de flesta som vid denna tid tog fosterbarn - åtminstone i städerna - gjorde det i huvudsak av ekonomiska skäl. Lågavlönade arbetarfamiljer behövde ett tillskott i i hushållskassan, särskilt om det redan fanns en stor egen barnaskara. Därmed alls inte sagt att dessa familjer misskötte fosterbarnen - jag har i min egen släkt flera exempel på barn, födda under 1900-talets första decennier, som fått en kärleksfull omvårdnad av sina fattiga fosterföräldrar och en livslång samhörighet med dem och fostersyskonen.
Från 1917 skulle enligt lag alla uä barn ha en barnavårdsman som ansvarade för att de hade det bra. Någon mera ingående kontroll av fosterhemmen var det dock inte fråga om, och att de kunde vara klart olämpliga har jag också exempel på inom min egen släkt. Men att en fostermor skulle agera änglamakerska och medvetet vanvårda ett barn till döds 1925 har jag mycket svårt att tro. Om Magdas fostermor inte fick den betalning som avtalats kunde hon helt enkelt ha lämnat tillbaka henne, och så hade barnavårdsmannen fått ordna ett nytt fosterhem. Och fostermodern kunde raskt ha fått ett nytt barn, som det betalades ordentligt för - det var i Stockholm sannerligen ingen brist på barn som behövde ett hem.
Vad som möjligen skulle kunna läggas fostermodern till last är att hon inte snabbt nog tog Magda till läkare som eventuellt hade kunnat rädda henne. Men förklaringen kan i så fall vara ren okunnighet.