NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2001-06-04
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2001-06-04
Skrivet av: Jens Lerbom skrivet 2000-03-22, 22:52
. jag kan också upplysa om att min doktorandkollega i Lund Eva Bergenlöv (som har recenserat Inger Lövkrona i Scandia) arbetar med en doktorsavhandling om barnamord och barnakvävningar i Sverige under perioden ca. 1680-1890
Arthur Thomsson har för övrigt skrivit en avhandling (1961) om de så kallade barnkvävningarna.
Mvh/Jens (L)
Bifogar avskrifter och utdrag, delvis ofullständiga om barnamord på 1600-talets Gotland:
1629,[ett] kvinnfolk for [mord] på hennis barn och blef hen rettet ,Saköreslängd
1650,Samma dag kom domaren i Burs ting Nils Kierna ankl Ursula Olofsdotter, ogift kåna i När, fött barn. Skyllde på tandvärk. Fadern husbonden Hans Pedersson. Barnet dödat,st h p. 681
1657,Extraordinarie ting hölls på Visborgs slott angående Barbara Pedersdotter på Fårö barnamord,st s p. 418
1657,Om barnamord som skulle vara begånget på Fårö . ,nt s p. 400v
1658,Dito tingfördes båtsmannen Olof Lutter å Fårö i det han skulle hava varit rådsbane till sin syster Barbaras barns mördande. Företogs saken till förhör honom tillspordes huru det gick till med barnet som hans syster haver fött hos honom. Han svarade sig intet veta därom tillspordes honom om han var hemma, han svarade sig på Slite vart men hustrun var hemma. Häremot svarade Per profoss att hans hustru bekände för honom, då han hämtade båtsmannen Oluff Lutter, att hon intet var hemma utan i prästgården, när Barbro födde barnet, men Oluff Lutter hennes man och Barbro voro hemma när barnet föddes och ej vet huru hon det födde och förkommit haver. Framhades Barbro henne tillspordes om hon tillstår sin förra bekännelse, som finnes uti hennes rannsakning, som är tillförne den höglovl kongl hovrätt överlevererad, hon svarade ja. Förmantes förty Oluff Lutter att han sanningen bekänna ville men han det ingalunda ville göra. Tillspordes om han visste systern Barbra vara havande. Han svarade ja och han tilltalte henne därför och hon svarade honom den glädjen skole de intet få. Tillspordes Oluff vad han henne svarade igen, han sade sig intet minnas dock omsider bekände att han var hemma när Barbro födde barnet och hans hustru var borta och nekar alldeles vara i rådet att förgöra och mörda barnet ty hon Barbro må själv det bäst veta. Barbro höllt vid sin höga bekännelse, men Oluff ville ingalunda bekänna sanningen. Oluff bekände att Barbro låg på golvet nr hon var sjuk, huru länge hon låg sade sig intet minnas. Oluff näktar alldeles vara uti rådet barnet att mörda och negräva men hon må bäst själv veta huru hon barnet födde och det förgjort. Barbro höll vid sin förra bekännelse. Rätten tog denne sak och rannsakning uti betänkande, emedan uti den finnes jäv och man kan icke ernå hans egen bekännelse därför uti all underdånighet hnskjuta till den höglovl kongl hovrättens högvisa resolution efter det 2 punkt rättegångs ordination huru vid denne nedrige rätt uti denne sak skall sig förhålla, Hans Felderman som skole vara barnefadren och dess barns mords råd vara uti är bortrymd och intet igenkommen.,nt v p. 367v
1662,Tingfördes Brita Pedersdotter uti Lunnebiers ogift som nyigen haver fött barn och det å lönn lagt och mördat. Henne förmantes till sanningens bekännese alltså bekände Brita i förstone att hon var ille trakterad hos sin husbonde domaren Lars Lunnebiers och gick till Lars Jacobsson Kinner och när hon kom uti en stig över åkern och ville gå till sin broder så födde hon barnet och vart dött fött men hade sin fulla skapnad med hår och naglar och för ingen bekänt att hon havande var och ej med någon barnemoderska talat. Lars Jacobsson sade att han intet visste henne vara havande och ej heller bekände hon för honom havande vara och ej visste Lars Jacobsson så skulle vara med henne. Men hon hade ont och ej visste att det skulle vara därav. Tillspordes när det skedde, svarades den 20 aprilis tillspordes henne varest hon lade barnet, hon svarade uti åkern det lagt och en klut om barnet svept. Tillspordes henne om hon icke band band om halsen hon svarade att hon band sträcket om kluten och gammelt löv på barnet höljt och gick till klockaren uti Lummelunda. Tillspordes henne om någon haver henne därtill tyrkt. Hon svarade nej. Domaren Lars Lunnebiers berättade att hon är tillförne belägrad för 9 år sen och därför pliktat. Förmentes än ytterligare till sanningens bekännande om barnet levde så bekände hon att i barnet klockade liv i halsen. Kirstin Olufsdotter i Lummelunda vittnade efter avlagd ed att hon prövade på hennes bröst med h Anna Kinner och teg hel stilla och icke ett ord svarade och brast till att gråta och då sade om i vilje med mig dölja så vill jag säga vart barnet ligger och viste oss barnet så [ ] en snara med ett band vilket i rätten framvistes satt om halsen och hårt tillfundet och intet kläde vart emellan bandet och halsen, vart fullkomlig och intet bekände huru det tillkom. Jacob Skomakare och Nils Nygranne bekände att barnet var fullkomnat, tillspordes Brita huru det kom till att hon fick de tankar hon svarade en halvannan dag fick hon de tankar att göra av med det och ej visste varför hon det gjort och intet [ ] [ ] förrän hon födde barnet och ville gå till sin broder tillspordes varför hon band strecket runt halsen .,nt s § 12
1663,Samma dag hölls en rannsakning och dom över Anna Clasdotter /Sjonhem/ Barnamörderska hvilken rannsakning och dom är tillförne den höglovlige Kongl: hofrätt öfwerlemnat.,mt h § 73
1673,Margareta Pedersdotter piga hos Hr Oluff i Barlingbo lägrad av dess dräng Oluff Persson och barnet mördat . extraordinarie rannsakning hållen för några dagar sedan,nt v § 3
1674,Karin Oluffsdotter, tjänstehjon hos Jacob Kyrkeliups, Vänge, förut lägrad, nu av Jon Oluffson, ogift till Kyrkeliupes, barnet framgånget . lagdt i lön . nedher graffit . ingen menniska födseln hört eller sett. .,mt v § 1
1697, . misstanke om att ha låtit ett spädbarn svälta ihjäl,nh extra § 6
1698,Hor . skall ha tagit livet av barnet i livmodern . i lönn lagt . ty dömer tingsrätten honom till stegel och hjul och henne till bålet,sh s extra § 1