NULL
Skriv ut sidan - Fosterbarn runt förra sekelskiftet; hur gick det till?
Anbytarforum
Titel: Fosterbarn runt förra sekelskiftet; hur gick det till?
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2011-01-16, 23:37
Det var inte ovanligt att lämna barn efter sig när man emigrerade. Inte alls ovanligt var att först fadern åkte, kanske med äldste sonen om han var över 15, efter några år kom sedan modern med ett par mellanbarn och så efter ytterligare några år kom slutligen äldsta dottern med de minsta (mycket schematisk bild men ungefärligen som det gick till).
Här fanns ju ingen far, så modern fick agera spjutspets själv. Att ha med en fyraåring var ingen rekommendation hos en potentiell arbetsgivare i USA. Hon visste ju inte heller var hon skulle hamna, hur hon skulle ordna det för barnet när hon kom til USA. Nej, bättre att låta barnet vara kvar i känd miljö tills hon hade ordnade förhållanden att hämta barnet till.
Ibland slog det då fel: modern kanske träffade en man som hon gifte sig med, men som inte ville veta av hennes barn (ganska vanligt). Eller så fick modern aldrig de där ordnade förhållandena hon trodde sig kunna fixa; fick tillfälliga bara jobb, flyttade mycket etc. Eller blev hemhjälp i en familj som inte ville acceptera att hushållerskans barn bodde med dem.
Det kan ju finnas olika orsaker till att modern emigrerade. En var att hon kanske följde efter barnafadern men hon misstänkte/visste att de inte skulle kunna erbjuda barnet ett bra hem förrän lite senare (men om hon inte åkte skulle det aldrig bli ett hem). En annan att hon bara skulle vara borta några år och då ha förtjänat så mycket att hon kunde starta en egen liten rörelse, kanske ett kafé eller en kortvarubutik eller liknande (av de 1,3 miljoner som emigrerade kom minst 200.000 tillbaka). Eller så ville hon redan från början starta ett nytt liv i USA, bättre möjligheter, t.ex. lättare att kunna låtsas att hon var änka och därmed förklara barnet.
I vilket fall som helst var det nog bättre att lämna barnet hemma, ge sig ut själv och skicka efter barnet senare (alternativt hämta barnet). Att en sådan plan lyckades allt som oftast är klart när man ser antalet ensamåkande barn. Min farmors kusin hade en liten pojke på åtta år i släptåg när han emigrerade, för leverans till pojkens ensamstående mamma som emigrerat fyra-fem år tidigare. Å andra sidan gifte sig min farfars bror med en kvinna som blivit kvarlämnad av sin ensamstående mor; modern gifte sig och fick barn i USA men fick aldrig för sin man lov att hämta sin första dotter. Och det här är alltså inga unika fall, utan exempel på vad som hände hela tiden.
Om man själv betalar för en fosterfamilj finns det inget som hindrar att man lämnar sina barn där - ingen lämplighetsprövning annat än att man själv är övertygad om att barnen får det bra. Det är bara när skattepengar används för att betala en fosterfamilj som det ställs krav på den; olika krav under olika tider naturligtvis, men principen har alltid varit densamma.