NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-01-13

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-01-13
Skrivet av: Jörgen Tollesson skrivet 2003-01-10, 15:04
Det är inte de gemensamma generna som för oss samman utan det är våra sociala aktiviteter tillsammans. Dop, bröllop, firande av högtider etc. Där skapas sammanhållningen i mycket större utsträckning än av generna.
 
Och vem har nu påstått något annat? Låt oss inte blanda ihop begreppen, som flera skribenter uppenbarligen har gjort i den här diskussionen - d.v.s. låt oss inte blanda ihop den fullständiga släktutredningen med antavlan.
 
Vad blir följderna om man i sin släktforskning enbart ser släktförbindelser som en social konstruktion och låter denna syn vara avgörande vid upprättandet av antavlan?
 
Det finns adopterade som har normala familjerelationer med både adoptivfamiljen och den biologiska familjen. De adoptivbarnen borde ju då med denna syn ha dubbla föräldrar i antavlan. Det finns också de som vuxit upp tillsammans med sina biologiska föräldrar, men helt brutit kontakten med dem utan att vara bortadopterade. De borde av samma skäl inte ha någon antavla alls.
 
Numera är det ju dessutom lagligt för homosexuella par att adoptera. De barnen får då två fäder och ingen mor alternativt två mödrar och ingen far i antavlan.
 
Och om det bara är det senaste/aktuella familjeförhållandet som gäller, så raderas ju en persons antavla ut och ersätts av en ny när vederbörande adopteras - och personens hela liv redovisas därmed inte.
 
Och likadant blir det ju i princip när någon efter en skilsmässa förlorar kontakten med barnen; den föräldern ingår alltså inte längre i barnens socialt konstruerade släkt, och försvinner ur deras antavla. Och den förälder som aldrig har haft någon kontakt med sitt barn har naturligtvis heller aldrig funnits med i antavlan; där finns däremot den eventuelle maken/sambon till den förälder (oftast modern) som barnet lever tillsammans med.
 
Och om man enbart ser till juridiken (som tydligen en del tidigare skribenter menar att man ska göra)?
 
Före 1917 var det inte möjligt att adoptera - då ska man alltså strunta i de fosterbarn man hittar bara för att de på den tiden formellt inte räknades som medlemmar av familjen, även om de i praktiken var lika mycket familjemedlemmar som dagens adoptivbarn. Och om par lever i ett samboförhållande (som vi kallar det i dag) - då ska man inte räkna deras förhållande bara för att de inte formaliserat det genom äktenskap. Och om en blivande make tar på sig faderskapet till den blivande hustruns barn - då ska man skriva in den formelle fadern i antavlan, även om man vet att det inte är han som är den verklige fadern.
 
Måhända tror någon att de ovan beskrivna exemplen är ironiskt menade, men så är alls icke fallet. Det är tvärtom de logiska konsekvenserna om man glömmer genetiken och låter relationerna i det inledande citatet (alltså den socialt konstruerade släkten) utgöra grunden för vilka personer som ska tas med i antavlan respektive låter de juridiska formaliteterna avgöra - om det nu ska finnas någon logik och konsekvens i resonemanget.
 
Hur bör man då göra i stället?
 
Det finns alla varianter på temat familjen som social konstruktion. Dessa kan växla under en persons liv, och är naturligtvis alla av intresse för en släktforskare och ska tas med i en släktutredning. I denna släktutredning har alltså adoptivbarnen samma självklara plats som de biologiska barnen (naturligtvis med notering om att de är adopterade, för att man inte ska ägna sig åt historieförfalskning). Det är alltså inte frågan om att nedvärdera adoptivbarnet till en fotnot som någon fick för sig i ett tidigare inlägg.
 
Men denna fullständiga släktutredning ska inte sammanblandas med antavlan! I antavlan har varje person endast ett icke utbytbart föräldrapar, och där är det anorna som noteras - det är därför det kallas antavla; och anor är detsamma som förfäder. Och att förfäderna är de biologiska föräldrarna (och deras biologiska föräldrar o.s.v.) borde inte någon med kunskap om hur barn kommer till kunna ha några invändningar emot - hur mycket man än lever med sin tid!
 
Kom dessutom ihåg att den som är adopterad inte kan gifta sig med sitt biologiska syskon, även om man aldrig har levt tillsammans som syskon - för att man är för nära släkt. Även lagstiftarna tycks alltså vara påverkade av blodsbandsmystik och genetiska tabun. Det är ju inte bara en etisk/moralisk fråga (och uppfattningen om hur nära släktingar som får gifta sig har ju varierat genom tiderna), utan också en medicinsk (med tanke på ärftliga sjukdomar i släkten m.m.). Kunskaper om en persons biologiska släkt kan ju också vara avgörande för t.ex. möjligheten att hitta livräddande benmärgsdonatorer vid leukemi.
 
Att sätta adoptivföräldrarna i antavlan är alltså inte bara en verklighetsförfalskning - att ljuga för ett adoptivbarn om dess verkliga förfäder kan dessutom få oanade (!) konsekvenser.