NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-01-13

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-01-13
Skrivet av: Jan Wennergren skrivet 2002-12-31, 13:46
Kära släktforskarkamrater Jörgen Tollesson och Andreas Karlsson!
Jag blir återigen lite brydd över er syn på adoptivbarnens och -föräldrarnas plats i en antavla. För mig är det alltså självklart - och det är på det viset jag redovisar mina släktforskarrön - att föra in adoptivbarn på likställd plats med biologiska barn. Det gör jag helt enligt den syn som återspeglas i den svenska lagstiftningen. I Sverige har vi, i likhet med många andra länder, s.k. stark adoption vilket innebär att adoptivbarn likställs i alla hänseenden med biologiska barn i förhållande till sina föräldrar. Detta innebär, Andreas, t.ex. att adoptivbarn är förhindrade att ingå äktenskap med syskon eller med föräldrar (se äktenskapsbalken kap. 2 ang. äktenskapshinder). Den rörighet som du befarar kan uppkomma i antavlorna, när adopterade byter föräldrar eller gifter sig med syskon eller vad de nu kan komma på, kan således inte uppkomma.
För att öka klarheten i släktutredningarna om att någon är ett adoptivbarn, kan man införa barnets ev. födelseefternamn (om det är bekant). Med ledning av det samt födelseland/-församling kan man sedan göra släktutredningar åt det hållet. Men adoptivbarnets plats i sin nya släkt är jämställd med övriga släktmedlemmar.
 
Sedan blir jag faktiskt mycket uprörd över anspelningarna på likheterna med Lysenko. Jag trodde faktiskt inte att den blodsbandsmystik, som jag något ironiskt nämnde i mitt tidigare inlägg, genomsyrade släktforskningen så till den milda grad. Hur i hela fridens namn kan man göra jämförelsen mellan Lysenkos id?er och en metodfråga om adoptivbarnens plats i en antavla! Menar ni verkligen att släktforskningen skall degraderas till en kunskapsbank om gener och DNA? Och inte den subjektiva historiska vetenskap den är! En metod för kunskap om hur människor har levt, bildat grupper och familjer och under vilka villkor detta har skett. Kort sagt: en kartläggning av sociala förhållanden för våra förfäder och förmödrar. Genetiken får andra syssla med. Den är inte intressant för den historiska disciplin som släktforskningen är.
 
Till sist: Jämförelsen mellan den typ av släktforskning som jag företräder och Lysenko (som var en aktiv agent i den stalinistiska terrorn) får mig att tappa lusten för vidare diskussioner på denna plats.