NULL
Skriv ut sidan - Kvalitet inom släktforskningen
Anbytarforum
Titel: Kvalitet inom släktforskningen
Skrivet av: Lars Berglund skrivet 2014-04-18, 20:28
Tack Karl-Göran, Gunilla, Stefan och Ingegärd. Ni har alla tillfört denna diskussion viktiga bidrag. Karl-Göran har beskrivit problemet ännu bättre än jag gjort. En av mina intentioner var att skapa debatt och jag kan konstatera att jag i alla fall lyckats med detta.
Om jag ska försöka sammanfatta så uppfattar jag att ni alla håller med om min problembeskrivning med bristande källhänvisningar (ni nämner emellertid inte det andra problemet med fantasifulla antavlor) men ni vill inte gå lika långt som jag för att lösa problemet.
En invändning är att granskningsprocesser skulle ta bort glädjen med släktforskning. Jag tror att det är fel och att ni dessutom missar att en ordning med kvalitetstidskrifter inför en ny drivkraft, nämligen glädjen att bli erkänd av forskarsamhället. Varför ska allt vårt arbete vara som att skriva i vatten? Det är en oerhörd sporre att kunna peka på att ens arbete är granskat och publicerat i en högt rankad tidskrift. Det finns några amerikanska tidskrifter för släktforskning med granskningsprocesser och jag antar att andelen kunniga släktforskare som kan agera granskare är minst lika stor i Sverige som i USA.
Som ni påpekar är släktforskning för de flesta utövare en fritidssysselsättning. Många av dessa forskare kanske anser att granskningsprocesser endast är tillämpliga för universitetsutbildade forskares resultat. Den invändningen leder till en mer grundläggande fråga. Verksamheten benämns släktforskning. Innebär det forskning, hantverk eller möjligen populärvetenskap? Om man lärt sig tyda gammal handstil och kan registrera uppgifter från husförhörslängder så är den delen knappast forskning men när man lärt sig värdera källor som ger olika svar på en fråga och kan avgöra vilken som är mest tillförlitlig, som Ingegärd så målande beskriver, eller när man lärt sig att inhämta information med okonventionella metoder så är detta forskning oavsett utövarens formella utbildning. Populärvetenskap är det givetvis inte fråga om. Det definieras som seriöst bedriven forskning presenterad på lättsamt och för allmänheten begripligt sätt.
Historiker av facket är positiva till den seriösa släktforskning som bedrivs men är tveksamma till andra delar. Den granskning som föreslås är i praktiskt bruk och fungerar som jag sagt ovan utmärkt för ”amatörforskare” i andra länder som t.ex. i USA. Vi är eniga om problemet. Vilka är då de lösningar som föreslås? Karl-Göran förordar en självsanering, Gunilla misströstar att släktforskning någonsin kan bli seriös, Stefan och Ingegärd lutar sig mot Anbytarforum. Stefan skriver att det naturligtvis är ett omöjligt arbete för moderatorerna på Anbytarforum att påpeka för alla som slarvar med källangivelser, men arr man kanske skulle lägga lite tid på att skapa en del goda exempel med hur man skall presentera data på Anbytarforum. Även Ingegärd anser att Anbytarforum är viktigt i sammanhanget.
Stefans och Ingegärds förslag är att moderatorerna på Anbytarforum ska agera granskare. Problemet är att detta gäller diskussionsinlägg, inte resultatpresentation i form av antavlor på Internet.
Det finns redan många goda råd om hur man ska göra med källangivelser. Alla är vi eniga om att de flesta inte följer dessa råd. Min käpphäst som jag håller fast vid med en dåres envishet är att vi måste lägga krutet på resultaten, inte på goda råd. Jag tror fortfarande på mitt förslag även om jag inser att det finns några trösklar som problem med administration och finansiering. Sådana trösklar brukar gå att komma över om många är övertygade om att resultatet blir en förbättring, i detta fall en allmän kvalitetshöjning och en respekt för vårt gebit som bl.a. gör att våra resultat äntligen kan citeras av andra forskare.
Tack igen för era inlägg och jag hoppas på fortsatt debatt!