NULL Skriv ut sidan - Bevarande av egna forskningsrön genom offentligt förvar eller tryck

Anbytarforum

Titel: Bevarande av egna forskningsrön genom offentligt förvar eller tryck
Skrivet av: John Tengberg skrivet 2001-10-14, 23:33: Jonas,
Jag vet tyvärr ännu inte mycket om SoH. Det är väl egentligen det som är en del av poängen. Någon 'oklarhet' finns alltså inte, därför att jag har ingen grundad uppfattning till att börja med.

Jag har helt enkelt utgått från min egen strävan att vilja bevara mina släktrön till eftervärlden och frågar mig då vilka alternativ som finns. Ingenstans har jag påträffat konkret vägledning om detta. Är då t ex SoH ett alternativ för min del, frågar jag mig. Jag uppfattar det intuitivt som att jag nog kanske kan 'tränga mig på' och få en publicering gjord på ett eller annat ställe om jag verkligen skulle bemöda mig för också att uppnå den kvalitet och form som fordras i respektive organ. Men det är jag som får knacka på, någon försäljare möter jag inte. Och även om några orkar ta sig fram på egen hand så är det många med lika värdefullt -ibland säkert mera värdefullt- material som orkat med själv släktforskningen med stora mödor, men inte orkar detta slutliga steg: bevarandet till eftervärlden. Tror jag.

Vilka publicerar idag i t ex SoH? Det gamla och garvade gardet ? Jättebra och helt nödvändigt, men finns inte mer av värde. Vilka publicerar inte ? Övriga ? Är detta ändamålsenligt ? Saknas inte en mängd bidrag ? En viktig fråga för nästan alla företag är: vilka är 'icke-kunder' (som Peter Drucker kallade dem) ? Alltså: vilka borde publicera i t ex SoH mfl, men gör det inte ? Vilka har stoff som vore intressant för t ex SoH:s (m fl:s) läsare, men som inte hittar hit därför att dessa organ inte aktivt försöker möta dem långt tidigare än när de själva redan har hittat dit på egen hand. Och finns det inte en massa potentiellt stoff ute 'i stugorna' runt om i landet som skulle kunna vidga läsekretsen ? SoH och många andra tar nog hjärtligt och hjälpsamt emot skribenter och läsare i dörren till sig själv, men borde kanske gå ut på torget och värva skribenter och läsare mer aktivt.

Så tror jag situationen är om jag skall generalisera för att få fram det jag menar. Men jag kan naturligtvis ha fel och tar gärna del av avvikande åsikter.

Jag menar heller inte detta som anklagelse, mera som en väckarklocka. Är det inte dags att revidera förhållningssätten och börja jaga det publicerbara material som finns ute i stugorna ? (Eller finns där inget ?)

Jag tror dock det finns mycket värdefullt som förblir opublicerat om inget aktivt görs. Jag befarar att följden av dagens bristande salesmanship i just detta avseende ('bevarandet till omvärlden och eftervärlden')från etablerade institutioner är dels att många forskares vedermödor går förlorade och dels att många andra forskare missar upplysningar om sådant som skulle intressera dem och kanske göra deras egen forskning enklare och slutligen kanske redaktion och dagens läsare på t ex SoH går miste om mycket material som skulle göra tidskriften ännu bättre.

Att jag själv publicerade min släkt i Slkl berodde på att jag själv letade upp ett ex och skrev till förlaget som vidarebefordrade till redaktören. Någon uppmaning därtill fanns inte som jag såg. Påtagligt var visserligen den varma, tålmodiga, stora och goda hjälp jag sedan fick när väl kontakten var etablerad, men alltså inte förrän jag själv hade hittat fram på omvägar. Jag ser alltså inte fenomenet som illvilja eller kyla, utan bara en kanske lite gammaldags och avvaktande hållning. Men borde det t ex inte stå redan på förstasidan i alla dessa verk: VILL DU PUBLICERA DIN SLÄKT ? GÖR I SÅ FALL SÅ HÄR ..! Borde inte detta och andra verk annonsera på rötter och annorstädes efter nya forskarrön att publicera. Målet med t ex Slkl måste väl vara att utkomma årligen och då gäller det nog att jaga fram alla manus som ligger i byrålådorna.

Likaså med arkivet hos GF, som du också nämner. Jag undrar hur många som känner till det. Av dig fick jag nu veta -men visste alltså inte tidigare- att många t o m deponerar ofärdigt arbetsmaterial. Och att det var gratis. Det visste jag inte innan. Då trodde jag att man kanske måste nå visst kvalitet, dvs att det borde röra sig om (nästan) färdigt material. Men kan man deponera även arbetsmaterial så måste det finns många tusen, kanske tiotusen, släktforskare som av hänsyn till sig själva och andra borde skicka in detta. Till glädje för många fler än dom själva och den egna släkten. Vet dom det ? Gör GF tillräckligt för att aktivt upplysa om den saken ? Eller ser man det som en service enbart för den som vet och ber självmant ?

Allt detta syftar inte till klagomål eller klander från min sida, utan är ett förslag till aktivering och mera marknadsföring, därför att jag tror att det varje år går värdefullt släktmaterial förlorat bara därför att många, många inte vet hur det på ett rationellt sätt bevaras för eftervärlden och bli till glädje för många andra och kommande släktintresserade.

Jag tycker det vore väldigt intressant att få höra många andras mening om de teser jag här har framfört. Jag lovar dessutom att ändra mig om jag blir överbevisad om motsatsen.