Titel: Teds veckobrev 18 juli 2007
Skrivet av: Håkan Skogsjö skrivet 2007-07-24, 01:44
Ted skriver i sitt veckobrev att årsboksredaktören tager vad han haver och antyder att jag inte anstränger mig för att försöka finna kvinnliga skribenter.
Det är fel. Eftersom jag sedan åtskilliga år har noterat det faktum som Ted beskriver, har jag också försökt göra någonting åt saken genom att uppmuntra och uppmana erkänt duktiga kvinnliga släktforskare att medverka i nästkommande årsbok. Resultatet har tyvärr inte alls motsvarat ansträngningarna, trots att jag dessutom sedan länge ägnar mig åt positiv särbehandling av kvinnliga författare; deras manus har alltid förtur i årsboken.
Jag tänker inte försöka spekulera i orsaken till varför så få kvinnor skickar in manus till årsboken. För mig är det enbart gåtfullt. Könsfördelningen bland släktforskare är en tämligen jämn samtidigt som vi vet att kvinnor i andra sammanhang gärna skriver (bland journalister och författare finns ingen mansdominans, snarare är det väl tvärtom). Och här i Anbytarforum är det svårt att få känslan av någon sned könsfördelning.
Men en årsbok med enbart kvinnliga författare är knappast något att eftersträva. Lösningen ligger inte i att knuffa bort alla manliga författare - som hittills faktiskt har skrivit på och gjort en årsbok möjlig - utan i att uppmuntra kvinnor att skriva så att en jämn könsfördelning uppnås. Idealet är en årsbok som på alla plan väl speglar släktforskningen i Sverige, såväl innehållsmässigt som genom en bra köns- och åldersfördelning bland författarna.
Alltså - för att låna Teds något styltiga ord - vill jag uppmana erkänt duktiga kvinnliga släktforskare att medverka i nästkommande årsbok. Men samtidigt poängtera att årsboken självfallet står öppen för alla släktforskare, kvinnor som män, unga som gamla, erkända som okända, som vill presentera någon del av sin forskning för en bred publik. Ämnesvalet är fritt. Artiklar som belyser levnadsvillkoren i äldre tider uppskattas mycket. Detsamma gäller person- och släkthistoria med fokus på kvinnor. För att ta ett par exempel.
Nu är läget det allra bästa. Vi har en regnig sommar, ypperlig för forskning, en lång stundande höst att skriva under och ett sista manusdatum så långt fram som den 15 januari 2008. Och, som sagt, manus från kvinnliga författare har sedan länge förtur i årsboken.