Titel: Mästersmed
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2011-06-27, 00:17
Smeder var eftersökta. Liksom statare flyttade de gärna, men där statarna sökte bättre gods att arbeta på var det när det gällde smeder bruken som sökte smeder. Så det gällde för bruken att erbjuda så bra villkor - inklusive bostäder etc. - som möjligt för att kunna locka till sig och sedan behålla sina smeder. Smederna hade dessutom mäktiga skrån, och var det något bruk som inte höll måttet så fick de andra smederna snabbt reda på det. Problemet är väl att vi kan tycka idag att det ser otäckt ut, vilket det kanske inte alls föreföll den tidens människor. Men naturigtvis fanns det bruk som var mindre bra och sådana som var riktigt bra.
Husen höls alltså i bra skick för de kräsna smederna. Framför husen kanske det var gräsmatta, men bakom var det nog köksträdgårdar och säkert höll man gris och höns.
Bruken var mycket paternalistiska, och tog ofta väl hand om sina anställda. Det kunde röra sig om sjukstuga, bra skola med riktigt utbildade lärare (även långt innan folkskolereformen 1842) - det kunde förekomma att bruket delvis bekostade vidareutbildning för någon begävad pojke. Så länge skråna fanns var det oftast de som hade hand om sjukkassa och begravningskassa, men det förekom redan tidigt att det var bruken som tillhandahöll sådana förmåner. Bruken ordnade gärna också fester, t.ex. vid midsommar. Och det kunde finnas tid till fiske med far och till att bege sig till en marknad eller kanske t.o.m. göra en liten resa till närmaste stad. Men framförallt var man lycklig att far och de äldre bröderna hade arbete, ett arbete som dessutom var förhållandevis bra betalt och som var säkert och inte beroende av väder och vind.
Så som grupp måste man säga att smeder hade det bra mycket bättre än de flesta andra i samhället. Därmed inte sagt att det var något liv i lyx och överflöd, men elände var det inte fråga om.
Smederna hade också många egna seder. Så t.ex. arbetade de i bara skjortan (alltså, inga byxor - inte ens underbyxor); det var smedhustruns ära att kunna skicka iväg sin man varje dag i en ren och hel skjorta (vilket betydde att smeder hade många skjortor, ett mått på rikedom eftersom textilier hade ett helt annat värde än idag).