NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 24.6.2002
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 24.6.2002
Skrivet av: Rolf Liljhammar skrivet 1999-08-25, 20:25
Hej Marie. Du har faktiskt en Kunglig Ämbetsman bland dina anor. Bödel var visserligen ett föraktat yrke, som stod över endast en annan yrkesgrupp, rackaren. Dvs den som fullgjorde samhällets mest föraktade sysslor, som att tömma fångarnas latriner, stycka avrättade brottslingar, begrava döda hästar, etc. Rekryteringen till dessa arbeten var problematisk och en använd metod var att benåda den dödsdömda brottsling som var villig att åta sig bödelssysslan. Ett sådant exempel har vi från Arboga 1470, men det fanns också de som hellre lät sig avrättas.
Vid slutet av 1600-talet gjordes en annan satsning. Man satte en hedervärd prägel på ämbetet som sådant och ändrade bl a titeln. Bl a är det klart uttryckt i 1734-års lag att: Skarprättare vare med hustru, barn och tienstefolk tagen i Konungens hägn. Ej må hans embete för nesligt hållas... Det är också klart uttryckt att han inte fick utestängas från ärligt folks umgänge. Detta straffades som ett brott mot konungens förbud.
Skarprättaren utförde inte spöstraffen. Dessa utfördes av ...den som hertill förordnad är. I vart fall i Glanshammar Närke förefaller det som att den militäre profossen, dvs den som stod för bestraffningarna i de indelta regementena, hade samma uppgift som civilt vänsterknäck i häradet. Vid en förestående spöslitning i Fellingsbro på 1800-talet kontaktade ortens Länsman sin kollega i Glanshammar för att få låna dennes profoss, då han inte hade någon egen.
Satsningen på att göra Skarprättareyrket hedervärt lyckades såtillvida att vid den sista avrättningen i Glanshammar, 1846, saknade Örebro Län sin skarprättare. Då infann sig en person på Landskansliet i Örebro, och talade om att han var jättebra på att hugga huvudet av folk. Han hade gjort det både i Karlstad och Västerås. Det visade sig att han ljög som en häst travade, men det visar i alla fall att det fanns de som kunde gå ganska långt i försöken att sno åt sig ämbetet. För avrättningen i Glanshammar inkallades Östergötlands skarprättare, Hans Ljungman i Kaga.
Sveriges siste skarprättare var så pass mallig över jobbet att han bekostade en graverad dörrskylt till sin lägenhet på St Eriksgatan i Sthlm, med texten: A G Dahlman, Skarprättare.
Så Marie, det är en avsevärd skillnad på status mellan Bödel och Skarprättare, även om jobbet som sådant i stort innebar samma sak.
Det finns mer att läsa i Lars Levanders Brottsling och Bödel ISBN 91-7021-101-9. Senast utgiven av Nordiska Museet 1975.
Jag passar även på att fråga om någon känner till något mer om Skarprättaren Hans Ljungman, boende i Kaga, men sannolikt född i Ljung. De kyrkohandlingar som innehåller väsentliga uppgifter om honom förstördes medvetet av en stackars yngling som var rädd för vad som kunde finnas antecknat om honom själv