Titel: Pungdragare
Skrivet av: Stefan Simander skrivet 2012-12-10, 14:06
Bör väl ha varit en person som samlade in pengar i en faktisk eller symbolisk penningpung, eller?
Bördan som uppbördsman brukade fördelas i städerna och det var nog att anse som mer som börda än ett nöje!
- (4 b) PUNG-BÄRARE. (?) person som vid gudstjänst gick omkring med kollekthåven. VRP 1715, s. 1. VDAkt. 1783 nr 189.
b) (om ä. förh.) kollekthåv. LUNDSTRÖM LPGothus 2: Bil. 19 (1611). Af kiärlek och med ömkan för de Fattiga, gifver (jag) hvar tredie Söndag en half Öre i pungen. MODÉE HåkSmulgr. 23 (1738). Rig 1938 s. 10. jfr KLOCK-, KOLLEKT-PUNG. [PUNG 2.f] f) (?) i uttr. straffa (ngn) i pungen, ådöma (ngn) pänningstraff, låta (ngn) betala böter. RA I. 3: 447 1594. RP 7: 479 1639. [PUNG 2.g] g) (?) i uttr. klappa l. slå ngn l. ngt på pungen, pungslå ngn l. ngt. ENEMAN Resa 2: 221 (1712). NoraskogArk. 6: 17 1768.
[PUNG 2.h] h) i vissa uttr. med bet.: tillägna sig l. införliva med sina egna tillgångar medel som man uppburit l. mottagit för ngn annans l. för statens l. ngn samfällighets räkning; numera nästan bl. stoppa (i sht förr äv. lägga l. stryka, förr äv. draga l. stinga) ngt i (sin) egen pung. Om han.. (hjälpskatten) lagdt haffuer i sin egin pung. G1R 6: 150 (1529). Därs. 25: 414 (1555: stinge). Stryka i sin egen pung. WIDEGREN (1788). Stoppa i egen pung. MEURMAN 1847. 2SAH 56: 198 (1870: drogo).
- PUNG-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (pung- 1658 osv. punge- 1625-1658. pungs- 1625) (om ä. förh.) (med håv insamlade) kollektmedel. BtÅboH I. 1: 107 1625. SvFolket 7: 1 1938.
- (2 g) PUNG-SLÅ, v., -ende, -slagning. förmå (ngn) att ge ut pängar (särsk. så mycket att det är kännbart för honom); avpressa (ngn) pängar, tilltvinga sig pängar av (ngn); länsa (ngn) på pängar; särsk.:. ta för mycket betalt av (ngn), uppskörta l. skinna (ngn). Man.. blifver gm att nödgas betala bropängar) pungslagen .., innan man får sticka näsan in på Djurgården. DA 1793, nr 115, s. 1. Den .. pungslagning, hvarföre de varit utsatta. SöndN 1863, nr 31, s. 1. Utlänningar bli alltid pungslagna i Japan. TurForskn. 13:2 (1922). Det tycks.. finnas en del kommunalmän, som tro att stadens utveckling gynnas genonn att de enskilda medborgarna pungslås. GHT 1946, nr 285, s. 18.
- (2) PUNG-SUGEN, p. adj. (?) som pungslagits, pungslagen. DALIN 1855.
[PUNG 4.d] d) i fråga om sadel l. sele. [PUNG 4.d.α] α) (?) puta på det till en sadel hörande remtyg som ligger an mot hästens bringa? Aff Per Belthare fortyg vthan pung(er) til - 56 hest(er). ArkliR 1565, avd. 3. [PUNG 4.d.β] β) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vart o. ett av de två, med putor försedda stöd som uppbära en selkrok; selkläpp. UpplFmT 23-25: 252 1908.