Åbo, kameralistik, egentligen person, som på viss tid eller på livstid såsom landbo eller under ärftlig besittningsrätt innehar annans jord. Numera (1895) användes uttrycket åbo, till skillnad från arrendator, företrädesvis om den, som innehar annans jord under ärftlig besittningsrätt. Någon gång förekommer uttrycket även om ägaren till en jordegendom, för såvitt han bor på densamma och själv brukar den. Under s.k. stadgad åborätt dvs ärftlig besittningsrätt, innehas vissa kronan eller allmänna inrättningar tillhörande hemman och lägenheter. Efter 1808 iakttages i fråga om företrädesrätten till åboskapet följande ordning: änka, så länge hon lever ogift; bröstarvinge, son eller hans avkomling framför dotter eller hennes avkomling och äldre barn framför yngre; närmaste arvinge efter lag, därvid ordningen mellan lika nära arvingar bestämmes genom lottning. Åbo äger också inom vissa gränser överlåta hemmanet till oskyld person. Med vissa undantag får klyvning verkställas. Särskilda bestämmelser gälla om kronolotshemman, kronorusthåll och krononybyggen.
Källa: Gernandts Konversationslexikon, under medverkan av fackmän utarbetad på grundvalen av det encyklopediska verket Nordisk Familjebok, med nyare uppgifter och tillägg. Stockholm 1895
Samma verk definierar (1895) hemman som en jordbesittning, som kan bära beskattning och därmed har åsatts ett hemmantal, i motsats till lägenhet, en jordlott, som ej äger den förmågan.
Ordet lägenhet har därefter skiftat betydelse flera gånger.