Titel: Hemmansägare
Skrivet av: Stefan Zylberstein skrivet 2011-09-14, 10:04
Att äga ett hemman, det var ett mått på att vara skattskyldig, men gav också rättigheterna. Man var den frie bonden s.a.s. Framför allt att rösta till riksdag, socken etc... Så visserligen hade en hemmansägare diverse formella skyldigheter, men det var också de som hade alla formella och faktiska rättigheterna... Ja. I en landsbygdssocken var hemmansägare per defintion de tongivande. Problemet var ju att långt ifrån alla satt på ett helt hemman. Väldigt många hade bara delar av hemman, ibland kanske så långt ner som 128 dels (har jag för mig). Ett annat problem som antytt ovan, var att bra jord eller nära till marknaden gav naturligtvis bättre resultat än mager jord. En stor torpare kunde själv ha drängar och pigor*, och rent ekonomiskt ibland ha det bättre än en sån där pytteliten hemmansägare. Men han saknade alltså vissa formella rättigheter. Jag är inte ens säker på om han satt i sockenstämman...
*Hur jag vet det om torparen och hans folk? Jag har sett exempel på torparkontrakt, som var så löjligt hårda, inkluderande ett stort antal fullmansdagsverken och dessutom körslor med fullerfaren karl som hade egna seldon med sig, att enda möjligheten att klara av skyldigheterna OCH ändå sköta eget jordbruk var att själv ha en eller flera drängar... Ja eller iaf fullvuxna barn.
Lantbrukare ja. På 1800-talet uttrycket lantbrukare betydde en godsägare som personligen drev sitt eget gods, och inte via arrendator eller anställd inspektor - vilka alternativ var mycket vanliga. Inte minst som många godsägare ägde flera gods. Detta betyder också att om någon tituleras godsägare så antyder det att denne drev sitt gods mha inspektor eller arrendator. Vilket fö betyder att arrendator kunde arrendera ett mindre jordbruk, men många gånger drev de nog större jordbruk också. Det måste avgöras från fall till fall...