Titel: Turkar
Skrivet av: Niclas Rosenbalck skrivet 2003-05-08, 00:06
En annan intressant aspekt är att även om folket i Anatolien successivt övergick ifrån kristendom till islam så innebar detta inte att de egentligen bytte etnicitet. Merparten av Anatoliens befolkning var inte invaderade etniska turkar ifrån centralasiens stäpper som kom i vågor efter slaget vid Manzikert, i historiska Armenien, utan delvis samma folk som alltid bott i Anatolien. Efter de yttre maktstrukturerna som styrt området har folken i området efterhand kommit att anta religion, språk och så småningom delvis likartad kultur som de rådande härskarna. I området bodde i slutet på 1000-talet uppskattninsgvis 7 till 8 miljoner kristna. Vid mitten av 1200-talet beräknas 50 % fortfarande ha varit kristna. Konverteringen gick alltså relativt fort, för att sedan sakta in, genomförd både med grymt våld och smarta skattelindringar för konvertiter (milletsystemets extraskatter gällde för icke-muslimer av bokens folk; därtill kom senare janitsjaruttagningarna av kristna pojkar). Merparten av kulturen var fortfarande grekisk och armenisk, men turkiskan kom alltmer att ta överhand och förskjuta språkkulturen. I början av 1300-talet finns rapporter att de invandrade turkiska erövrarnas grupp då bestod av mellan 200 000 till 300 000 personer, och därtill kom dessutom tiotusentals tartarer och tusentals perser som sett lyckan i Byzans sönderfall. Merparten av befolkningen i Anatolien under ovannämnda turkiska Katarina Magnusdotters tid var alltså inte turkar. Om denna flickas egentliga bakgrund kan vi aldrig få kännedom; de västligt kristna katolikerna såg stundvis de ortodoxa kristna som lika otrogna som muslimerna så rent källkritiskt kan vi inte veta verkligheten bakom påståendet i Vadstenadiariet. Hennes öden är dock fascinerande och spännande.