Titel: Finnbosättningar
Skrivet av: Harri Blomberg skrivet 2003-01-20, 14:01
Mitt forskande om Finnarnas historia i östergötland har fortsatt, i min dator hittar jag lite nytt material som jag ännu inte har publicerat officiellt. Det är svårt då det hela tiden uppkommer nya källor, men tills vidare kan ni ta del av detta... tillägg till mitt arbete som har publicerats på nätet med hjälp av Staffan Storteir i Sideby, Finland. (Se länken ovan!): MEDELTIDEN(1050-1520) Starkast framträder i äldre tid finnarnas vandringsarbete vid sidan av dalkarlarnas i källorna. Vadstenamunken Peder Månsson (d. 1534) talar i sin Bondakonst om finnarna som vandringsarbetare: Fruktsammasta äru Sverikis finna ty ganskans mang barn föder var kvinna. Sidan föra de barnen till Riga och Rävla, vilken skullo föras till Stockholm och Gävla. Um konungen där på sträng förbod gjorde, till tyska land ingen barnen föra torde, det våre Sverike och Finland (till) stor nytta. Med finnom brukas selv (silver) och koppar hytta. än komme till Sverike finna yfnelika nog som brukado åker och ryddo skog, och gaves dem frihet nokor är på öde godsen där skogen står, där med åtte landit och kronan upphöjas och fattigdom finnom med lön förnöjas. Peder Månssons knaggliga verser äro av intresse också därför att de är ett tidigt bevis om arbetar- och lönepolitikens motvilja mot emigration från det svenska riket, som inkluderade den finländska rikshalvan. Riga och Rävla (Reval - Tallinn) var tyska handelsstäder under Hansan, vilka lockade massor av finländare, främst från Nyland. Gustav Vasa omsatte dessa tendenser i handling. Han försummade ej att inskrida mot utvandringarna och arbetsresorna till östersjöprovinserna från Finland.(1) Vadstenamunken Månsson framhåller att finnarna är användbara som bergverksarbetare. Han ivrar också för den finnkolonisation som snart skulle nå en så stor omfattning i samband med bland annat svedjefinnarnas antågande till de svenska urskogarna i den västra rikshalvan, även om den hade ett skeende långt tidigare. I Linköpingsbiskopen Andreas Olavi Rhyzelius´ (1677-1761) biskopskrönika omnämns överflyttning av finnar till Sverige redan på Erik Läspe och Haltes tid (1216-1249).(2) Namnet Magnus var populärt som förnamn bland de finnar som bodde i östergötland under medeltiden. Den förste finnen vid namn i östergötland heter så och även två andra. Den förste av dem hittar vi den 10 november 1350 vid namn Magnus Finne, beudofrände till kaniken Germund i Linköping, testamentsexekutor