Titel: Allmänt
Skrivet av: Björn Sonesson skrivet 2013-05-14, 08:45
Hej Patrik!
Finnarna i Övertorneå brukar eller brukade gårdsnamn, det är sant. Jag kan tänka mig att det skiljer sig från by till by eller mellan socknar. Jag har hört av en mångårig amatörforskare att i Lima socken var det sällsynt att en måg som tog över en gård också övertog gårdens namn. Men det förekommer. Det gårdsnamn han själv bär, har en gång övetagits av en ingift karl från en annan gård (anfader på raka fädernet). I grannsocknen Malung ska det vara mycket vanligare med särknamnsbildning.
De skogsfinska släktnamnen går att spåra i finska skattelängder och kyrkböcker. Det finns olika typer av namn. Bland annat finns namn av djurtyp. Lehmoinen (ko), Kukkoinen (tupp). Andra namn kan ange en slags härkomst. Men namn som Karjalainen (Karelaren) kan visa sig vara svårt att begränsa tioll en släkt. Det finns en grupp människor som arbetar med projektet och föreningen Skogsfinsk Genealogi. Med inhämtat tillstånd från personer så försöker de se hur det ligger till. Redan har man kunnat se att alla med samma släktnamn har inte samma y.dna. En del stammar från adopterade grenar eller där namn ärvts ifrån en mmorslinje en gång i tiden. Skogsfinnarna hade inte ett strikt agnatiskt begrepp. Släktnamnet kunde av någon orsak föredras från mammans sida istället för pappans.
Släktnamn finns INTE i västra Finland under äldre tid. Enligt forskare finns belägg för släktnamnsbruk i nuvarande östra Finland och angränsande trakter i Ryssland ända ifrån medeltid. Det ska vara från 1400-talet, ev. redan från 1200- eller 1300-talet. På 1500.talet levde man i ganska begränsade delar av Finland och Ryssland, så man vet ganska väl varifrån de kom. Folken i Savolax och Karelen hade dels gemensamt att de talade östfinska, savolaxiska och karelska.
Det andra var stora kulturella likheter, där en viktig sak var att de ägnade sig åt huuhta-tekniken, granskogssvedjning med sådd av svedjeråg direkt på marken. Efter några år, ganska få år, så tappar marken sin kraft och blir utarmad. Svedjaren har då redan sett ut ny mark, så att familjen i tid kan hugga ner skog, svedja och så ny säd. Enligt vad jag förstått så ristade familjerna in sina klannamn (storfamiljnamn) när de skulle göra anspråk på markområden. Namnen behövdes för att skilja ut olika grupper från varandra och behövdes för att underlätta anspråkstagandet av land i en tid när skriftliga dokument var mindre vanliga. Istället har den muntliga kulturen bestämt hur landet skulle ligga bokstavligt talat!
Eländet som följde med flera krig under 1500-talet och så ett av de värsta, det s k Klubbekriget och övergrepp från svenska armén och säkert från ryssar också, fick många att resa västerut. En annan orsak var att svedjebränning och en viss folkökning gjort att det började bli ont om tillräckligt med bra mark att svedja.
Hertig Karl erbjöd skattefrihet om man bröt upp torp som man fick privilgie- och fribrev på från hertigen eller ifrån kungen kungabrev. Detta var utmark som låg längst bort i medeltidens allmänningarna som Gustav Vasa med några penndrag förklarade att det var inte sockenmark utan kronans mark, dvs hans mark. Det är från denna idé som det är möjligt för kungarna att säga att nu delar vi ut ödsliga skogsmarker till finnarna. Samma politik tillämpad på samerna som inte använde marken på samma sätt utan mycket mer extensivt har medfört att Sverige i slutet av 1800-talet har gjort övergrepp mot samerna, dvs tagit mycket stora skogsarealer från samebyarna.