NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 10 februari, 2007
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 10 februari, 2007
Skrivet av: Richard Brun skrivet 2007-01-08, 19:32
Gotland och Demetri har en förbindelse.
Jag kan inte erbjuda en släktutredning, men dock ett smakprov ur det Demetriska familjelivet. Det här kan dock leda vidare till en mer exakt förståelse av förbindelserna mellan Norrby på Gotland och Demetri på Gotland. Jag vill dock uppmana till läsning av Katarina Taikons bok ”Zigenerska”, där finns en god beskrivning som berör Demetri med fotografier.
Här kommer några utdrag ur Brazil Jacks ”Från mitt livs nöjesfält” (Stockholm 1945). I den ytterst läsvärda boken finns en betydligt mer omfattande redogörelse för Brazil Jacks treåriga resandeliv med några av sekelskiftets olika zigenarfamiljer (uppemot 30 sidor plus spridda notiser här och där i boken). Detta är bara ett smakprov med direkt relevans för Demetris förhållanden kring sekelskiftet.
Brazil Jack (Carl Max Alexander Rhodin) skriver om ett bröllop [sid 42-43]:
Om jag försäkrar att sextio, sjuttio zigenarföljen på det sättet kan trummas ihop, ligger ingen överdrift i detta påstående. Sedan blir det ett hejdundrande kalas, som brukar räcka i flera dagar. Man dansar, sjunger och spelar, och även den stora allmänheten har då tillfälle att mot en ringa penning få beskåda dansen. Själv har jag stått fadder till en zigenarpojke, Kola, på svenska Folke, som föddes på Gotland, och min fru har likaledes stått fadder till en zigenarflicka, som föddes i Lidköping.
Naturligtvis är det ett svårt handikap att zigenarna i allmänhet varken kan läsa eller skriva, men under senare år har det dock gjorts försök att upprätta zigenarskolor. En god zigenarvän till mig, Johan Demetri [anm RB: behandlas även av Katarina Taikon], har upprättat en skola för zigenarbarn på Söder i Stockholm. Det exakta resultatet av denna undervisning känner jag inte så noga, men intresset hos barnen lär vara mycket stort.
Denne Johan Demetri hade en son, som för många år sedan skulle gifta sig. De hittade emellertid inte någon flicka här i Sverige, som han ville gifta sig med, utan reste till Tyskland och sökte där bland många tyska zigenarfamiljer, och där träffade de på hos en familj en mycket rar och sympatisk flicka, och det var meningen att de unga skulle förena sina öden. Men flickan grät och ville inte på några villkor flytta från Tyskland och sina föräldrar. Hon hade emellertid till all lycka en syster, som såg mycket bra ut, och hon var i motsats till systern intresserad av att följa med till ett främmande land, till Sverige, och så gifte han sig med henne i stället. Det var förresten deras barn min fru stod fadder åt i Lidköping.
Alla zigenare i Sverige känner mig, ty det har gått från släkt till släkt, att jag rest med zigenare i flera år och alla kalla de mig för Caroli.
[sid 46]:
De senare åren har förresten den manliga delen av zigenarna börja klä sig fullständigt modernt och uppträder mycket juste och korrekt. De flesta zigenare lever numera av att exekvera musik. De är, som jag i ett tidigare sammanhang nämnt, mycket musikaliska, fast de naturligtvis spelar utan noter. Jag trivdes bra med zigenarna och deras musik. Snällare människor får man för visso leta efter.
En gång i Malmö reste jag med Demetris. Jag hyrde då en plats på Kockums varv i Malmö, och då var både Demetris och Taikons med. De satte upp sina tält och inhägnade det hela med plank, och jag uppträdde och trollade i ett särskilt tält. Det var en fullständig folkvandring ut till vårt område. Affärerna gick mycket bra, som man kan förstå.
[sid 50-51]:
En regel bland zigenarna är att man i största möjliga utsträckning skall söka klara sig utan hjälp från utomstående. Inom varje familj finns det sålunda alltid en kvinna, som sköter barnmorskans jobb, och hon gör det skickligt och raskt. De nyfödda små får också den mest omsorgsfulla vård man kan tänka sig. Men för dopet anlitas kyrkans bistånd; man väntar, tills man kommer förbi någon kyrka, och då sker dopet där. Zigenarnas starka religiositet förnekar sig aldrig.
Av det redan sagda torde med önskvärd tydlighet ha framgått, att jag funnit mig utmärkt väl bland zigenarna och trivts i deras sällskap. Har man en gång förvärvat en zigenares vänskap så räcker den livet ut. Låt mig här endast nämna namnen på de familjer, till vilka jag anser mig så i särskilt stor tacksamhetsskuld: familjerna Johan Taikon och Johan Demetri, familjerna Kalderas och Bessig, Bumba och Jörgi - för att här endast nämna dem, som stod mitt hjärta närmast.