Roosarne och Friberg dömde. Roosarne och Friberg stodo i går åter inför häradsrätten. Åtskilliga vittnen, af hvilka två hade saker af vigt att meddela, voro instämda. Torparen J. Pihlgren i Halvorstorp och hans dotter Johanna Lovisa Pihlgren omtalade att pingstdagen i fjor, d. v. s. dagen efter det stölden i Tunhems prästgård ägt rum, V. Roos och Friberg kommit till deras bostad, der de kvarstannat hela dagen och bjudit på öl, vin och lemonad samt mot betalning fått förtäring. När de på kvällen gingo sin väg togo de med sig hvar sin väl fylda säck, hvilka de haft stående under en vagn å kärrskjulet på gården. På Pihlgrens fråga hvad de hade i säckarne svarade Vilhelm Roos att det var några höns, som de tagit i Tunhems prästgård men om du vågar säga att vi varit i Tunhem och stulit, skär jag halsen af dig. Friberg vidhöll sin bekännelse och medgaf att han och Vilhelm Roos på väg till Tunhems prästgård mött tre personer, af hvilka två nu voro instämda som vittnen, men det ville sig så olyckligt att det just var den tredje, som kände igen V. Roos. Erinras må att från kyrkoherden Blomqvist i Tunhem utom hönsen stulits öl, vin och saft, åtta buteljer af hvardera samt en rund karaffin innehållande lemonad. Denna senare hade V. Roos haft framme hos vittnet Pihlgren och bjudit på dess innehåll, enligt hvad såväl denne som dottern intygade. Vilh. Roos nekade fortfarande till allt, han kom ej i håg huru länge han vistats hos vittnet Pihlgren, han hade aldrig innehaft någon karaffin af det slag, som förut omtalats. Hade aldrig varit i Tunhem vid den tiden. Ett par vittnen intygade att de just vid de tider stölderna begingos sett Andreas Roos köra ut om morgnarne samt på aftonen återvända med lass. Åklagaren öfverlämnade målet, yrkade ansvar å Vilhelm Roos och Friberg för andra resan stöld och å Andreas Roos för stöld, hvaremot han icke fullföljde ansvarstalan mot de kvinliga medlemmarne af familjen Roos. Efter öfverläggning afkunnade häradsrätten utslag, hvarigenom Friberg, som erkänt att han begått sju stölder i förening med inbrott och en utan inbrott, förklarades saker till andra resan stöld, men som han äfven erkänt att han begått stölder i Stockholm förvisades han till Stockholms rådhusrätt och skall dömas af den domstol inför hvilken han sist lagföres. Vilhelm Roos förklarades, jämlikt 3 kap. 3 § strafflagen, enär han vid brotts utförande varit Friberg behjälplig så att gärningen derigenom skett, jämväl saker till andra resan stöld. Äfven mot Andreas Roos hade besvärande omständigheter förekommit, men han kunde likväl ej, på grund af bristande bevisning mot sitt nekande till ansvar fällas, men enär såväl han som Vilhelm åtalats för stöld inom Ale härad förevisades målet härom till häradsrätten derstädes. Friberg och Vilhelm Roos dömdes äfven att utgifva åtskilliga ersättningar.