Titel: Lind
Skrivet av: Peder Andersson skrivet 2010-11-04, 07:15
I tidningen Kalmar 1897-02-27, s. 4:
Hvarjehanda. Ett nytt sätt att fånga tattare. En meddelare skrifver till Borås Tidning: Härom dagen hade man på ett ställe i socknen som vanligen ske plägar lagt ut räfsaxar i det lofliga syftet att fånga en eller annan mickel. Emellertid ströko några tvåbenta micklar - tattare - omkring i trakten, och det bar ej bättre till än att deras ena hundracka kom att fastna i saxen. (Många hundar måste tattarne ha, det är klart). Det blef ett hojtande och ett väsen bland följet, och först skulle tattarepappa sjelf hjelpa hundkräket ur saxen. Hunden jemrade sig och tattarne svuro. Men hur pappa Petterlind famlade med saxen, fastnade äfven han och började tjuta och svärja. Hans äkta vif kunde inte höra på eländet, hvarför hon ville hjelpa sin gubbe, men det ville sig ej bättre än att äfven hon blef sittande der. Då nådde jemmern sin höjdpunkt, ty gumman gastade så det hördes vida omkring. Och folket, som bodde i trakten och kanske anade hvad som var å färde resonnerade ungefär som gubben, hvars gris fastnat i en gärdesgård: Nog sitter du illa, men så glömmer du inte häller att tala om'et. Oldparet hade äfvenledes en dotter och dennes naturligtvis en man; båda hade blifvit illa nedfarna, då de ville lösgöra de gamla. Omsider kom dock traktens folk och räddade familjen ur dess svåra nöd. Man lär nu ha för afsigt att litet hvarstädes uppsätta räfsaxar för att på detta sätt söka få tattarne utrotade ur nejden.