Titel: Jularbo, Carl
Skrivet av: Peder Andersson skrivet 2010-03-13, 14:48
Systersöner till Alexander Meijer, hästbytarna Johan Erik Pettersson och Johan Israel Pettersson, som Sebastian avhandlat i tidigare inlägg ovan.
I tidningen Dalpilen 1878-04-05, s. 3:
Utslag i hästbytaremål. Utslag afkunnades mål emellan Pers Erik Ersson från Svärdsjö och hästbytaren Johan Israel Pettersson här i Falun angående återgång af hästbyte, och ålades P. att till E. för den häst han af E. erhållit och sedermera försålt, återlemna den skuldsedel å 100 kr. han såsom mellangift bekommit samt ersätta hästens värde med 400 kr. och rättegångskostnaderna med 90 kr., hvaremot P. egde att af E. återfå den honom lemnade istadiga hästen. ----------
I tidningen Dalpilen 1881-11-18, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.:
Den 31 oktober. Fylleri och motstånd mot polis.Hästbytarne O. Wilhelmsson och J.[ohan] E.[rik] Pettersson den yngre fäldes, Wilhelmsson att böta för fylleri 10 kr. och för våldsamt motstånd mot polis 20 kr., samt Pettersson för våldsamt motstånd att böta 20 kr., hvar emot han frikändes från ansvar för fylleri. ----------
I tidningen Dalpilen 1884-08-29, s. 2:
Hyggliga bröder.Hästbytarne, bröderna J.[ohan] I.[srael] och J.[ohan] E.[rik] Pettersson anstälde i natt en tvekamp på Holmen i grannskapet af der varande krog, dervid, efter hvad sedan utrönts, J. I. Pettersson erhållit ett svårt, lifsfarligt knifhugg i högra sidan af bröstet samt tvänne i öfre delen af venstra låret. J. E. Pettersson drog sig ur striden med ett knifhugg strax under bröstkorgen. J. I. Pettersson måste i natt på bår transporteras till lasarettet, der han vårdas. Brodren vårdas i sitt hem. ----------
I tidningen Dalpilen 1884-09-05, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Cellfängelset den 3 sept. Knifskärning mellan hästbytarne Pettersson. Ransakning hölls denna dag med hästbytaren Joh.[an] Erik Pettersson d.[en] y.[ngre], häktad, som bekant, emedan han den 28 augusti på aftonen å Holmtorget med knif misshandlat sin broder, hästbytaren Joh.[an] Isr.[ael] Pettersson, så att denne senare på qvällen måste å bår föras till lasarettet för att vårdas. Åklagaren förbehöll sig att sedan Joh. Isr. Pettersson tillfrisknat äfven mot denne få föra ansvarstalan för misshandel med knif mot den nu tilltalade brodren. Den sist nämde, J. E. Pettersson, förnekade all vetskap om att hafva misshandlat brodren och kunde icke ens erinra sig vid tillfället i fråga hafva varit i hans sällskap. Ett afhördt vittne intygade dock detta samt att bröderna Pettersson rusat mot hvarandra och stött hvarandra för bröstet, men om de dervid begagnat några vapen hade vittnet ej kunnat iakttaga. För afvaktande af J. I. Petterssons tillfrisknande och för vidare bevisnings förebringande uppsköts målet till annan dag. J. E. Pettersson förklarades skyldig att under tiden fortfarande i häktet hållas. ----------
I tidningen Dalpilen 1884-10-10, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.
Cellfängelset den 3 oktober. Med hästbytarne J.[ohan] E.[rik] och J.[ohan] I.[srael] Pettersson, hvilken sist nämde nu blifvit så återställd, att han kunde inställas för rätten, hölls denna dag förnyad ransakning, hvarvid åklagaren yrkade ansvar jämväl å J. I. Pettersson för misshandel med knif mot brodren J. E. Pettersson. J. I. Pettersson nekade till anklagelsen, men ville icke bestrida sanningsenligheten af hvad förut i målet mot brodren hörda vittnen berättat. J. E. Pettersson sjelf förklarade sig icke veta, af hvem han blifvit skuren och förnekade att hafva misshandlat sin broder, hvar emot denne påstod sig hafva blifvit af Joh. Erik skuren och misshandlad. För vidare bevisnings förebringande uppsköts målet till den 10 d:s. ----------
I tidningen Dalpilen 1889-04-18, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Länsfängelset i Falun den 16 april. Falu rådhusrätt. En trasslig härfva. Förnyad ransakning företogs nu med hästbytarne Johan Erik och Johan Israel Pettersson dels angående deras gemensamma krångliga skoaffärer samt dels angående de förut omtalade förbrytelserna af Johan Erik Pettersson: våld mot person och ett lyckadt försök att medels hot med knif aftvinga en person 50 kronor. Vittnen hördes och genom deras berättelser lades mot de anklagade ytterligare en del gravamina till de förut hopsamlade. För vidare bevisning uppsköts målet till den 30 april, då arbetarne Carl Johansson och Gustaf Sundgren, som äro inblandade i skoaffärerna, skola inställa sig vid hämtningsäfventyr. De båda Petterssönerna qvarsitta under tiden i häkte. ----------
I tidningen Dalpilen 1889-03-08, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.:
Länsfängelset i Falun den 6 mars. En trasslig härfva. Sedan till stadsfiskalen Holms kännedom kommit, att under senare delen af januari och början af februari månader olofliga tillgrepp föröfvats hos handlanden O. Dahl här i staden, ledde verkstälda spaningar derhän, att hästbytaren Johan Erik Pettersson den 27 sistlidne februari häktades såsom innehafvare af en del af de stulna effekterna. Såsom märkligt torde i förbigående förtjena nämnas, att hvarken Dahl, som under den tid, då tillgreppen föröfvades, mestadels vistades ute på marknadsresor, eller hans hushållerska Karolina Romlin, som förestått Dahls handelsbutik under hans frånvaro, egde någon vetskap om tillgreppen, förr än de derom erhöllo underrättelse genom polisen. De tillgripna effekterna utgöras, så vidt hitills kunnat utrönas, af 11 par stöflar, 1 par resårsstöfletter, 2 par fruntimmerskängor, 2 par goss-snörkängor, en kaffepanna och en d:o kastrull af koppar samt en väfbundt. Enligt hr Dahls förmenande skulle dock antalet af tillgripna skodon och kopparkärl vara större än det man hitills lyckats hos olika personer tillrättaskaffa. Af de nämda effekterna anträffades vid visitationen hos häktade J. E. Pettersson väfbunten, deraf en del användts till lakan och linnen, samt kaffepannan och kastrullen. Hos den häktades moder, enkan Anna Sofia Pettersson, påträffades gosskängorna samt ett par fruntimmerskängor. Hos J. E. Petterssons broder, hästbytaren Johan Israel Pettersson, funnos ett par stöflar. Dessutom äro i detta tjufmål inblandade följande personer: Arbetaren Anders Johan Fahlström här i staden, hvilken funnits innehafva ett par af de tillgripna stöflarne, hvilka han påstår sig hafva köpt i Bjursås, hvilket påstående han dock hitills icke styrkt; vidare grufarbetaren Hans Erik Ekman, som af enkan Pettersson köpt ett par af de stulna stöflarne, urlakningsarbetaren E. Gudmundsson, hvilken likaledes af enkan Pettersson köpt ett par fruntimmerskängor; gårdsegaren O. Zettermark i Östanfors, som af J. I. Pettersson köpt ett par stöflar, slagtaren C. Norman i Bergsgården, som likaledes köpt ett par stöflar af J. I. Pettersson, hemmansegaren Gustaf Sundberg i Karlsbyn, Sundborn, hvilken likaledes köpt ett par stöflar af densamme, samt hemmansegarne Carl Johan Östlund i Baggärdet och Anders Gustaf Sundgren, båda från Sundborn, af hvilka den förre köpt två par stöflar af J. E. Pettersson och den senare uppgifvit sig hafva erhållit ett par stöflar af J. E. Pettersson och ett par d:o af Karolina Romlin. En broder till den häktade, Hjalmar, har äfven erhållit ett par af de stulna stöflarne. Hos enkan Pettersson anträffades vid visitationen äfven en herr regnkappa, som blifvit stulen hos pantlånaren Gudmundsson, hvilken kappa, efter hvad det uppgifvits, vid ett tillfälle medförts till enkan Petterssons bostad af den häktade samt hemmansegarne Östlund och Sjögren från Sundborn, utan att ännu kunnat utrönas, hvilken af dem då innehaft henne. Vid ransakningen medgaf häktade J. E. Pettersson, att han innehaft de hos honom anträffade effekterna, angående hvilka han vid polisförhöret uppgifvit, att han köpt väfbundten och kopparkärlen på Hedemora marknad, stäfletterna på 13:dedagsmarknaden i Filipstad samt mot ett cylinderur och 2 kronors mellangift tillbytt sig de sedan försålda två par stöflorna af ofvan omnämde Gustaf Sundgren från Sundborn. Dessa uppgifter ändrade han nu beträffande väfven och kopparkärlen derhän, att han fått väfven till skänks af Karolina Romlin och att kopparkärlen insatts hos honom till förvaring af Johan Sjögren. De öfriga uppgifterna vidhöllos. Beträffande den stulna regnkappan visste han ingenting anat, än att hon medförts till hans moders bostad af antingen nyssnämde Sjögren eller af Karl Johan Östlund. Karolina Romlin, som jämte handlanden Dahl tillstädesvar vid ransakningen och nu upplysningsvis hördes, förnekade på det bestämdaste att hafva skänkt väfven till den häktade, om hvilken hon uppgaf, att han flere gånger under den tid, då tillgreppen föröfvats, varit inne, dels med och dels utan sällskap, i Dahls butik samt å det innanför varande kontoret, hvarest Romlin uppehållit sig vid de tillfällen, då inga kunder funnits i butiken. Hr Dahl antog, att tillgreppen föröfvats under det Romlin uppehållits inne å kontoret af Pettersson eller någon i hans sällskap varande person. Väfbundten åter hade tillgripits i en annan af hr Dahls lokaler, till hvilken tjufven eller tjufvarne måste hafva beredt sig tillträde medels dyrk eller falsk nyckel, enär något spår af inbrott derstädes ej kunnat upptäckas. Stadsfiskalen förmenade, att vårdslös tillsyn i hr Dahls butik underlättat tillgreppen, hvilka Dahl och Romlin, som sagdt, ej förmärkt eller afvetat förr än polisen underrättat derom. Med anledning af hvad som i målet förekommit ville stadsfiskalen föra ansvarstalan mot icke allenast häktade J. E. Pettersson, utan äfven mot enkan Pettersson, J. I. Pettersson, A. J. Fahlström och C. J. Östlund samt begärde uppskof för inkallade af de personer, han ville i målet höra, under yrkande att J. E. Pettersson, som yrkade att varda på fri fot försatt, under tiden fortfarande måtte i häkte hållas. Med bifall till stadsfiskalens yrkande uppsköt rätten målet till den 19 dennes kl. 12 på dagen. ----------
I tidningen Dalpilen 1889-03-22, s. 2, under rubriken Rättegångs- och polissaker.:
Länsfängelset i Falun den 19 mars. Falu rådhusrätt.
En trasslig härfva. Ransakningen i det under denna rubrik refererade målet mot hästbytaren Johan Erik Pettersson m.fl. angående stöld hos handlanden O. Dahl härstädes fortsattes denna dag. Utom Erik Pettersson voro nu äfven häktade dennes moder, enkan Anna Sofia Pettersson, och broder, hästbytaren Johan Israel Pettersson. Vidare förde stadsfiskal Holm ansvarstalan mot arbetarne Anders Johan Fahlström och A. G. Sundgren. Mot de öfriga, som varit inblandad i målet och hvilka uppgåfvos i det förra referatet, fördes ej ansvarstalan. J. E. Pettersson, som först infördes, vidhöll sina förra uppgifter, så väl om väfbundten som om skodonen m. m. I sammanhang med honom hördes, A. J. Fahlström, som äfven vidhöll sitt nekande att nu ha fått ett par stöflar af J. E. Pettersson, utan hade han, såsom han förut uppgifvit, köpt dem, då han en gång gick från Bjursås. För omkring ett år sedan hade han erhållit ett par stöflar af E. P., men detta hade varit i ersättning för arbete. Hemmansegaren C. J. Östlund, som af Erik Pettersson uppgifvits ha haft något att göra med en regnkappa, hvilken innehafts af Erik P. och påträffats i dennes hem, intygade, att han, som åkt med Erik P. hem, sett denne taga kappan ur släden och bära in henne. E. P:s moder hade, då han tagit på sig kappan, uttryckt sin beundran öfver, huru fin han vore, och frågat, hvilken rådde om kappan, hvartill E. P. svarat: Det är min! - Östlund vidhöll sitt medgifvande, att han köpt två par stöflar af E. P. Johan Israel Pettersson infördes härefter. Han står tilltalad, för det han innehaft från hr Dahl stulna saker utan att kunna redogöra för åtkomsten. Utom sex par stöflar, som man har reda på, lär I. P. ha innehaft ytterligare minst 8 par andra i en säck. I. P. berättade, att han för omkring tre veckor sedan träffat tilltalade Anders Gustaf Sundgren, hvilken då bedt I. P. följa med till Dahls butik. Der hade Sundgren frågat Dahls biträde och hushållerska Karolina Romlin, i det han pekat på en säck. - Är inte det der min säck? Hvartill Romlin svarat jakande. Derefter hade Sundgren frågat, om icke några par nya stöflar äfven vore hans. På hvilken fråga han likaledes fått jakande svar. Härpå hade Sundgren skänkt I. P. säcken med inneliggande 4 par stöflar, under yttrande, att I. P. förut gjort honom, Sundgren, så många tjenster, att han nu derför ville visa sin tacksamhet. Omförmälda Karolina Romlin, som var vid rätten tillstädes, nekade att ha vare sig sålt eller skänkt något till Sundgren. Enkan Anna Sofia Pettersson infördes till sist. Hon stod tilltalad, för det hon innehaft olofligen åtkomna dels diverse skodon samt dels en kopparkastrull och dels en kaffepanna af koppar. Bland annat skulle enkan P. ha varit inne i Dahls butik, derifrån utkommit med en kaffepanna, gömt denna i snön, åter gått in, om en stund utkommit på nytt med en korg, (denne lär ha varit full, att locket ej gått igen, och öfverst hade synts en väfbundt) på armen, tagit vara på kaffepannan och aflägsnat sig. Vidare låg enkan P. till last, att hon sålt flere par skor och velat gömma åtskilliga andra par, då hon befarat polisundersökning. Samma hade ock varit förhållandet med kaffepannan. Enkan P. uppgaf, att hon mottagit kaffepannan af Karolina Romlin, som bedt henne sälja den och för penningarne skaffa Romlin något starkt, emedan Dahl vore så snål. Med korgen förhölle sig så, att enkan P. en dag vid besök funnit Romlin så öfverlastad, att hon af ren menniskokärlek gått hem och kokat kaffe samt hått [bör vara = gått] bort och bjudit Romlin derpå, för att gon [bör vara = hon] derigenom skulle krya till sig. (Romlin bestred i allo uppgiften om kaffepannan. Hvad kaffebjudningen beträffade, så hade hon verkligen en dag, då hon varit illamående, bjudits på kaffe af enkan Pettersson och dennes dotter, hvilken senare hon knappast kände. För att göra dem till viljes hade hon då smakat deras kaffe. De hade vid besöket äfven varit ute på kontoret, och R. påstod, att en säck med skodon undersökts. Vid detta tillfälle hade Romlins syster och en bror till Dahl varit inom lokalen.) Enkan P. medgaf vidare, att hon sålt kängor, men dessa hade hon mottagit i kommission af en landtskomakare. För tre sålda par hade hon redovisat och de andra hade hon återlemnat. Kopparkastrullen, som hon sålt, hade hon köpt för 4,50 kr. vid sistlidne julmarknad. Karolina Romlin hade, enligt enkan P:s uppgift, kommit upp till henne och bedt henne varna Erik Pettersson för den väfbundt, som han fått af Romlin, emedan den sist nämda försport, att det var ugglor i mossen. Det hade kommit saker bort, och polisen hade blandat sig i saken. Enkan P. hade då skickat bud till sonen Erik och varnat honom. Den af Romlin mottagna kaffepannan hade enkan P. sålt för tre kronor och lemnat R. peningarne. A. G. Sundgren, som härefter hördes, uppgaf, att han i slutet af januari en afton varit i sällskap med Erik Pettersson och Fahlstöm. E. P. hade aflägsnat sig en stund, men återkommit snart och då medhaft tre par stöflar, som han sade sig ha fått af Romlin, för det han en gång hjelpt henne, då hon varit berusad på gatan. Sundgren hade fått det ena paret, Fahlström det andra och det tredje hade E. P. sjelf behållit. Sundgren hade sålt stöflarne till arbetaren Erik Bonde. Följande dag gick S. in till Romlin och frågade, om E. P. qvällen förut fått några stöflar af henne. Detta hade R. medgifvit och tillagt, att Sundgren också kunde få ett par, om han skaffade henne öl. S. hade gått till en ölstuga och köpt två halfbuteljer öl, hvilka han gifvit Karolina Romlin, som i gengäld skänkt honom ett par stöflar och stoppat på honom ett par barnskor. Vid närmare efterseende hade stöflarne emellertid ej varit makar, hvarför Sundgren gått tillbaka till Romlin och fått göra ombyte. Sundgren hade sålt äfven det senare paret stöflar och barnskorna till Bonde. Vittnen hördes och berättade i hufvudsak: Hustru Carolina Ekman: Att enkan Pettersson för omkring 14 dagar sedan inkommit till vittnet medhafvande en kaffepanna. Enkan P. hade då bedt att få ställa in en säck hos vittnet, men som personer tillkommit, hade samtalet upphört och enkan P. aflägsnat sig qvarlemnande kaffepannan, hvilken vittnet sedermera, då tjufhistorierna blefvo kända, bar åter till enkan P:s bostad. Vittnet ställde pannan bakom förstugudörren, enär det ej kunde träffa enkan P. ensam. Strax efter hade den sistnämda kommit öfver till hustru Ekman och frågat, om denna ville något. Sedan vittnet upplyst om sitt ärende, hade enkan P. förklarat, att hon köpt kaffepannan af Aug. Dahl, handl. O. Dahls son. Hustru Charlotta Löfgren: Enkan Pettersson hade för omkring 14 dagar sedan velat sätta in några par skor hos vittnet, emedan hon fruktade för visitation af polisen. Hon hade köpt skorna af Grå-Gustaf. Härmed menades Gustaf Sundgren. Vittnet nekade att emottaga skorna. Erik Bonde: Att han först köpt ett par stöflar af Sundgren, hvartill han lånat penningar af en handlande. Att han följande dag äfven hade erbjudits köpa ett par stöflar af S., men hade dessa funnits omaka. S. hade då varit bort till ”skohandlaren” och gjort ombyte. Hvarpå Bonde öfvertagit så väl stöflarne som skorna och sålt dem med liten förtjenst. På grund af enkan Petterssons sväfvande uppgifter, dels att hon redovisat för de sålda skorna och återlemnat de öfverblifna paren till landtskomakaren, dels att de sist nämda befunnits i hennes hem vid husvisitationen, hördes öfverkonstapeln Appelqvist och poliskonstapeln Forssmark, hvilka samstämmigt påstodo, att de verkstält husvisitationen så noggrant, att flere par skor ej skulle kunnat undgå deras uppmärksamhet. Enkan P. hade till och med tyckt dem vara för närgångna. Sina olika uppgifter nu skylde enkan P. på sitt dåliga minne. Erik Pettersson hade inkallat tre vittnen, af hvilka två infunnit sig och berättade: Carl Johan Lindberg från Rommehed, att han vid höstmarknaden i fjor [= fjol] sammanträffat med Erik Pettersson, som bedt vittnet följa med för att närvara, då P. skulle mottaga en gåfva, som han fått löfte om af Karolina Romlin, för det han en gång hjelpt henne, på hvad sätt visste vittnet ej. Erik Pettersson hade rådgjort med vittnet, hvad han skulle välja, antingen ett kopparkärl, ett pund lin, eller ett stycke väf. Vittnet hade då förmenat, att kokkärl hade E. P. nog af förut och linet skulle väfvas, hvadan väfstycket nog vore det lämpligaste. Då vittnet och E. P. inkommit i Dahls butik, hade Karolina Romlin gått emot dem under utropet: - Se hr Pettersson, god dag! - Jaså - hade Pettersson svarat - låter det så nu. Det var inte så vi kommo öfverens om i går qväll. - Nå ja! Må vara då, om du så vill! Hade Karolina svarat. Härpå hade E. P. och Karolina följts åt in på kontoret, hvarifrån E. P. om en stund utkommit, bärande en väfbundt under armen, kort efter följd af Karolina. På väfven hade vittnet sett stå antecknadt med rödkrita 50 fot. Vittnet och E. P. hade derpå begifvit sig till den senares hem, der denne uppgifvit för sin hustru, att han fått väfven till markandsgåfva utan att säga af hvem eller för hvad. Vilhelm Norberg intygade, att E. P. hade till honom uppgifvit, att han fått en väf af Dahls hushållerska, för det han en dag under marknaden, då Karolina varit berusad, hjelpt Dahl att införa henne från gatan. För vidare bevisning förebringande uppsköts målet till den 2 april kl. 12 midd. Johan Erik och Johan Israel samt enkan Anna Sofia Pettersson skulle i häktet qvarsitta (de båda senares anhållan att varda försatta på fri fot afslogs); Anders Gustaf Sundgren och Anders Johan Fahlström skulle inställa sig vid hämtningsäfventyr. ----------
I tidningen Dalpilen 1889-05-03, s. 6:
Falu cellfängelse i tisdags. En trasslig härfva. Med häktade hästbytarne Johan Erik och Johan Israel Pettersson samt arbetaren Anders Gustaf Sundgren, hvilken nu äfven häktats, äfvensom på fri fot vistande arbetaren Lars Erik Johansson från Solfvarbo, Gustafs socken, hölls nu åter ransakning. Sedan allmänna åkla[ga]ren afstått från ansvarsyrkande å bemälde Johansson, hördes denne jämte två andra personer som vittnen, och framgick af deras berättelser, att Johan Pettersson i slutet af januari innehaft 4 à 5 par stöflar. Härpå öfverlemnades målet, hvarpå efter öfverläggning utslag meddelades, och dömdes Johan Israel Pettersson att såsom för andra resan stöld hållas till 8 månaders straffarbete och att under 2 år derutöfver vara förlustig medborgerligt förtroende; Johan Erik Pettersson åter förklarades straffskyldig för rån å Hol Erik Johansson samt för andra resan stöld, men då han ock är angifven för brott inom Falu domsaga, kommer han att vidare ransakas vid häradsrätten, för att af denna slutligen dömas för alla sina brott. Derjämte ålades han utgifva ersättningar. Sundgren dömdes såsom för andra resan stöld till 6 månaders straffarbete och att under 2 år derutöver vara förlustig medborgerligt förtroende. Såväl Johan Israel Pettersson som Sundgren förklarade sig nöjda.