Titel: Hierpe / Hjerpe
Skrivet av: Anders Berg skrivet 2004-10-04, 19:07
Det finns fler uppgifter om Henrik Henriksson Hjerpe i källorna. Det framgår av en artikel Zigenarna i Skåne under 1700-talet av Janne Agri i tidningen Arbetet 1925 5/12. Jag citerar ett par stycken:
Vid Kristi Himmelsfärdsmarknaden i Lund 1724 hade som vanligt vid marknaden infunnit sig en del landstrykare och därav några, som tillhörde zigenarnas släkte. En del av dem stannade kvar några dagar i Lund och under tiden utbröt en eldsvåda i handelsmannen Erik Erikssons gård vid Torget. Under virrvarret, som uppstod vid eldsvådan, passade zigenarna på att stjäla några saker från dem, som olyckan drabbade. Det lyckades emellertid icke bättre än att de blevo ertappade och häktade. Vid förhöret med två av dem, Anna Sophia Clausdotter och Anna Maria Fredriksdotter, framkom, att den förra med sina två barn hade sitt logi hos en bonde i Skinnatorn, strax utanför staden, men att hon snart tänkt begiva sig till andra orter. Den senare var född i Alingsås och gift med en person, som hette Hindrick Hindrickson Jerpe, vilket namn vi lägga på minnet. Fast de buro svenska namn är det dock sannolikt, att de voro zigenare eller nära befryndade med dem. Att en av de häktade även ansågs skyldig till eldsvådans uppkomst kom sedan i dagen. Lunds stadsräkenskaper för den tiden upptager bl.a. fångtraktamente för den arresterade tattarekäringen, som förments satt eld på handelsman Erikssons gård.
Här ser vi alltså att Hjerpe vid denna tid hade en annan hustru, eller åtminstone en kvinna som utgav sig för att vara hans hustru.
Agri kommer också in på de händelser som nämns i det första inlägget ovan:
Den förut från Lund omnämnde Hindrick Jerpe (eller Hjärpe) synes ha tillhört de zigenare, som funno Skåne kärt. Ganska säkert var han och hans familj med bland dem, som 1724 visades ur landet. Han hade dock lyckats att taga sig hit igen, men sina stamförvanter likt kom han snart i delo med rättvisan. Den 16 mars 1737 blev han i Malmö dömd och avstraffad för någon förseelse, men synes ej ha blivit utvisad. Måhända togs någon hänsyn till, att han var född i Sverige i Småland, och att han varit i krigstjänst. Kanske han även till en del hade svenskt blod i sina ådror. Alltså slapp Hindrick Jerpe lindrigt undan den gången. Värre blev det 1738. Vi finna honom i oktober det året sittande i förvar på Malmö fästning. Samtidigt efterlyses hans hustru och två barn, som uppgavs uppehålla sig i Luggude härad. Så snart de påträffades skulle de fasttagas och insändas till Malmö för att jämte familjefadern transporteras ur riket. Under tiden stod Jerpe för ytterligare brott anklagad inför kämnärsrätten i Malmö. Den 3 nov. dömdes han att slita spö, vilket kroppsstraff han strax efter undergick. Vid landshövdingeämbetet hade man nu blivit tveksam om Jerpe skulle utvisas eller icke och man förfrågade sig hos Malmö magistrat, om Jerpe såsom svensk undersåte borde straffas med landsflykt. Magistraten i Malmö ansåg icke detta. I stället föreslog den i sitt svar till landshövdingeämbetet i slutet av november 1738, att Jerpe sattes att arbeta på ett tukthus. Bleve han frigiven och kom till annan ort torde han såsom zigenare till äventyrs utan vidare bliva hängd och bleve han utvisad skulle han snart åter infinna sig. Hur det slutade för Jerpe och hans familj framgår icke av det begagnade materialet. Men en sak är viss, det var ett liv i elände som väntade dem.