Titel: Erlandsson
Skrivet av: Peder Andersson skrivet 2010-10-15, 13:52
Norske mannen Erland Erlandsson
Tydligen anställdes inte någon Länsveterinär. Efter tio år - juli 1840 - återkom frågan. Det var gästgivaren i Sangis och en hemmansägare i Ytterbyn som frågade, om socknen var intresserad av att anta Norrske Mannen Erland Erlandsson till DjurLäkare och tillåta, att han flyttade till Nederkalix. Han var för viktiga angelägenheters skull hindrad att personligen närvara vid stämman, men hade lämnat in alla sina Documenter hos Församlingens Pastor. Av dem framgick att sockenstämman i Råneå gett honom tillåtelse bosätta sig där, men Landshövdinge Embetet (KB) hade avslagit detta. Erlandsson hade inte styrkt, att han ägde erforderliga insigter såsom Djur-Läkare. Dessutom saknade han tillstånd att bosätta sig i riket. Några betyg, som styrkte hans skicklighet i Djur Läkare vetenskapen, fanns inte. De flesta närvarande ville anta Erlandsson med rätt för honom att bosätta sig i socknen, om han kunde bevisa, att Råneå sockenmän upphävt sitt anspråk på honom, att der bo och vistas. Kyrkoherden sökte leda Socknemännens öfvertygelse derhän, att ett sådant beslut var förhastat. Det var för få närvarande för att stämman skulle medge, att en man, som de inte kände, bosatte sig i socknen. Han kunde ej uppvisa ett enda betyg på sin duglighet i den vetenskap, han uppgett sig känna till. Trots kyrkoherdens avrådan ansåg sockenmännen, att Erlandsson kunde genom praktisk övning ha förvärvat sig en ganska grundlig insikt och erfarenhet i Djur Läkare vetenskapen även om han inte var examinerad. En sådan man var både nödvändig och nyttig för socknen. De ansåg lämpligast, att Erlandsson, om han flyttade till Neder Calix, bosatte sig i närheten av Kyrkan eller i närheten av Kyrkostaden. Mot detta förslag protesterade ordföranden. Efter en lång diskussion beslutades att frågans behandling skulle fortsätta vid en kommande stämma. Tre månader senare - oktober 1840 - återkom ärendet. Det upplystes, att Erlandsson varit närvarande vid en stämma den 14 september och då meddelat, att han som djurläkare ansåg sig behöva ett årligt arvode av Fyra skr på Röken av alla hemmansägare. Dessutom skulle han äga rätt att under tre veckor höst och vår få besöka angränsande socknar och där gå allmogen tillhanda i sitt yrke. Något protokoll finns inte från den stämman. Frågan gällde, om alla hemmansägare ville anta Erlandsson som sin djurläkare mot den begärda avgiften. Några av de närvarande vägrade betala den årliga avgiften. Efter en vidlyftig öfverläggning beslutades enhälligt, att alla hemmansägare borde i samband med uppbörden av Sockne inbördes Medlen (skatt) betala den föreslagna avgiften. Beslutet skulle gälla för ett år från det Erlandsson bosatt sig i socknen. Därefter och sedan man närmare lärt känna hans praktiska insigter i djurläkare wetenskapen skulle avgöras, om arvodet skulle utgå även i framtiden. Hans övriga villkor godkändes. Något mer är inte känt om djurläkaren Norrske Mannen Erland Erlandsson. [Nyström, Birger, Kalix - Del 5: Nederkalix socken före 1863. Protokollen berättar. Tryck: Tornion Kirjapaino, Torneå, Finland 2008, s. 98-99.]