Titel: Detlofsson / Ditlofsson
Skrivet av: Sebastian Casinge skrivet 2010-12-01, 12:54
På skilda platser här på Anbytarforum har framkommit uppgifter om en Ludvig Detlofsson Dahlman. Jag ska försöka sammanfatta hans biografi och sedan komma med några tillägg utifrån vad jag funnit. Niclas har funnit Ludvig omnämnd som kamrat 1711 i Gillbergs dombok (i samband med Nils Larsson Wetterberg om jag förstår inlägget rätt). Niclas skriver vidare att Ludvig tjänstgjort vid Upplands femmänningsregemente (Carl Bildsteins regemente) en kort tid innan han rymde - i det regementet tjänstgjorde vid samma tid andra resande som Christian Mårtensson Broberg, Nils Larsson Wetterberg och Ludvigs förmodade bror Staffan Detlofsson. Ludvig och hans hustru var 1722 dopvittnen vid Vimmerbyborgaren Mårtin Henriksson Linds barns dop i Lösen sn i Blekinge. De sägs då vara från Vimmerby, vilket Niclas tolkat som att Ludvig reste med Vimmerbyborgarna (men han återfinns inte själv som borgare i staden). En hästhandlare Ludvig Detloff ledde ett följe av löst folk som 1727 passerade Gräsmark socken, vilken måste vara identisk med Ludvig Detlofsson Dahlman (se nedan om hans koppling till Gräsmark). Som eventuell far till Ludvig har Niclas föreslagit Detlof Ersson i Alingsås. Ludvigs förmodade broder Staffan Detlofsson var genantborgare i samma stad. Till familjekretsen kan läggas en förmodad syster Greta Detlofsdotter som en tid levde ihop med genantborgaren i Vimmerby Valentin Henriksson (dräpt av sin svåger Staffan Detlofsson 1712). Hon tycks senare ha slagit sig samman med just Nils Larsson Wetterberg vars barn döptes i Eidanger i Norge 1727, modern var nämligen en Grete Ditlevsdatter. 1735 finns Greta belagd i norska Tröndelagen under namnet Anne Grethe LinCrantz DetlefsDaatter (Arnvid Lillehammers artikel Grisilla og folket hennar).
Jag har stött på Ludvig vid två tillfällen. Den första gången är i en skrivelse från Kopparbergs landskansli daterad i mars 1728. I den hänvisas till ett ärende i Falu rådhusrätt den 1 mars samma år. Man hade gripit ett misstänkt kringresande par som nu förhördes, först Ludvig Detlofssons hustru Anna Maria Mårtensdotter. Hon sa att hon var född i Västerbotten varifrån hon rest i sin barndom och tiänt i Stockholm hos en handelsman Lorentz Meijer, som handlade med fisk och spannmål, och bodde i staden. Först mindes hon inte gatan utan sa att hon bott vid S:t Klara och Katarina, men sedan uppgav hon att det varit på Storgatan eller Kungsgatan. För 22 år sedan (alltså ca 1706) blev hon gift med sin man som då var femmänning i Uppland men sedermehra fådt afsked, och de således uppehållit sig i Sundz sockn och Wermeland. Paret hade enligt Anna Maria fyra barn, det äldsta en dotter om 15 år. I Falun hade paret inte haft något visst tillhåll, men Anna Maria hade ibland gått in till skarprättaren. Ludvig uppgav att han var född i Alingsås och lärt mässingsarbetet av sin fader. För 24 år sedan (ca 1704) hade han blivit värvad som soldat i Uppland och först tjänat under överste von der Nohls regemente och sedan under överste Bildsteins där ifrån han 1714 blifwit dimitterat. Sedan hade han, liksom hustrun, uppgivit att de uppehållit sig i Sunds socken i Värmeland. De hade varit gifta i 22 år, men Ludvig sa att de gift sig i Göteborg dit Anna Maria kommit då hon fölgdt en grefwinna ifrån Wästerbottn. Om hon tjänat i Stockholm hade han inget besked. Ludvig hade vigts av sin eskvadronspräst vid namn Anders Fryksell. Förlidet år hade Ludvig varit vid Skultuna bruk och köpt mässing av vilket han giordt liuscronor åt åtskilliga kyrckior, och hafwer nu probsten Iser betalt cronor åt Gräsmarks kyrkia. Rätten slog ner på att Ludvig uppgivit sig vara gift i Göteborg men Anna Maria i Stockholm och att Ludvig sa att Anna Maria följt en grevinna från Västerbotten men hon själv att hon vid den tidpunkten varken haft någon matmoder eller husbonde. I rätten hördes även skarprättarens hustru Maria Eriksdotter (var hon hustru till skarprättare Sven Larsson Lind?) som sa att parets barn varit hos henne i några dagar och att de även hade sin häst där. Hos skarprättaren fann man även lite kläder som tillhörde Detlofsson. Rätten beslöt att sända paret till vederbörlig domstol för att man skulle gå till botten om deras äktenskap. I en skrivelse från Falun till Örebro skriver landshövdingen att han överlämnar ärendet till Örebro landskansli att bestämma om familjen ska sändas tillbaka till Gräsmark eller till Göteborg för rättegång. Han tillägger också att Ludvig sagt sig ha lärt sig mässingsslagareämbetet i Norrköping och att länsmännen inte får förpassa sådana landsstrykare till länet, allraminst till Västerdalarna där de så lätt kunna smita över till Norge efter någon missgärning. En notering upptill på skrivelsen från Örebro anger att den 20 mars kom karlen hit, och sedan han i landzcantzliet blifwit examinerad, förpassades han med hustru och barn till Ahlingsåhs, där han är född. Ludvig kallas enbart Detlofsson i detta ärende. (Örebro länsstyrelse, landskansliet, landshövdingars brev, DIIc:6 och Falu rådhusrätts dombok 1728 AI:38.)
Nästa gång jag stött på Ludvig är under namnet Ludvig Dahlman, borgare från Sundsvall, som befann sig på marknad i Västerås i början av september 1736. Besöket resulterade i en rannsakning i stadens kämnärsrätt, men det tycks inte finnas några protokoll bevarade, däremot några småhandlingar som berör saken. Det viktigaste är ett skrivet vittnesmål av den gamle bekantingen Karl Malm, vid denna tid borgare i Öregrund (även borgaren i Sigtuna Henrik Danielsson har undertecknat vittnesmålet). Malm säger att han i sitt kvarter under marknaden fått besök av skarprättaren i Örebro Gabriel Meijer, en god wän till mig, när han satt där med Ludvig Detlofsson. Ordväxling hade efter en stund uppstått mellan Meijer och Dahlman och den senare hade kallat Meijer du Böfwels och Rackareknecht, den och den annama mig, S: W. med sworderij, dra för tusend diefwul. Meijer hade satt upp till häst men då hade Dahlman huggit ett stort håll i hufwudet genom hatten, med ett stort bret swärd, som han i löndom sig till practicerat. Straxt efter hugget kom Dalmans dotter och ryckte fadren å sidan, då iag språng till och fick i swärdet, och hölt honom tills att mest:r Meijer fick tid att komma undan. Dahlman försvann sedan från marknaden med sin dotter och dräng. Man sökte efter Dahlman och han kunde så småningom fasttagas i Gästrikland och sändas till Västerås. I en skrivelse från Västerås den 2 november sägs att kämnärsrätten inte kan befatta sig med målet om inte Meijer är närvarande och den 8 i samma månad fick Meijer pass till Västerås. Hur det hela slutade vet jag tyvärr inte. (Västerås stads kämnärsrätt, inneliggande handlingar 1736 F:5 och Örebro länsstyrelse, landskansliet, landshövdingars brev, DIIc:7.)
Ludvig kan alltså knytas närmare till Alingsås (och Detlof Ersson), uppgav sig ha varit i Sunds socken i Värmland under perioder, han befann sig i Gräsmark 1727 och tillverkade ljuskronor (alltså identisk med Ludvig Detloff), hade förutom vid Bildsteins regemente tjänat vid von der Nohls regemente. Hans hustru hette Anna Maria Mårtensdotter (vem är hon?, jfr kopplingar till namn som Christian Mårtensson Broberg och Mårten Henriksson Lind) som hade tjänat hos Lorenz Meijer i Stockholm. Ludvig blev sedermera borgare i Sundsvall, reste i mellansverige och befann sig i resande- och skarprättarmiljöer. Ludvig och Anna Maria hade 1728 fyra barn, åtminstone en dotter finns i livet 1736 och reser med fadern.