Titel: Resande under 1600-talet
Skrivet av: Peder Andersson skrivet 2009-08-31, 11:43
Mord i Lappmarken våren 1698? - på Tiggare eller resande Folk
År 1700 den 31 januari hölls ordinarie laga ting i Torneå Lappmark uppå Jukkasjärvi Tingställe, med Lapp Allmogen av Sigge- och Tingevaara byar, närvarande Inspektoren och Befallningsmannen välbetrodde Salomon Steigman, med följande Nämdemän..., vari framgick av protokoll [utan §]: Samma dag företogz den i förledit Åhr af Lendzmannen [= länsmannen] Olof Mikkelsson Törneqwist angifne saak, öfwer Lappmannen Lars Andersson Kurainen i Cautomjaur by [= Kaitum], och dess Söner Amund och Iwar, sampt Olof Amundsson och hans Son Amund Olsson, hwilka efter Uthkommit rychte, skola hafwa dräpit och Mördat 3ne Personer, bestående af Man, hustru och dotter, dhe der Kommit ifrån Finland hiit Opp I Lappmarcken till att sökia sig sädan hoos Christmilda Menniskior, som först skola afhändt Lars Kurainen uhr ett dess Stabuhr eller wisthuus någre Pertzedlar, och han med Ofwannembde sine Söner och grannar rest efter dem och dräpit, som förledne Åhrs Protocoll d. 7 Februarii här sammastädes hållit wiidare Uthwiisar, hwarutaf domhafwanden wid förbiiresan i Jockmock och Luhleå Lappmarck, blef förordsakat, att låta hämpta med sig derifrån hiit till Torneå Lappmrk. [= Lappmark] Och detta Jukasjärfwi Tingställe, några, af dhe i saken witterligen, berychtade, som der sammastädes tillstädes waro, på det dhe, jämbwähl dhe här warande, på ett ställe examineras måtte, och saken Komma til sluth.
Blifwandes tillstädes warande Ländz- och Tolfmännen i begynnelsen tillfrågade, om dhe nu sedermehra Kunnat inhämpta någon större wissheet om samma rychte? Hwar till swarades, att såsom Cautomjaur by, hörer Under Luhleå Lappmarck, och något afsiides ifrån dhe andre Lappebyarne, hafwa dhe ingen ytterligare Kundskap der om Kunna inhämpta, ähn som Kyrckoherdens Wällärde hr. Kristian Elingii [= Kristian Elingius] relation af d. 21 Decemb. 699 [= 1699] innehåller, emedan Ländzmannen Olof Mikkelsson Törnqwist, den der samma saak, förledit Åhr, in för Rätten angaf och der om giort sig bäst Underrättat, har förledne Sommars med Lapp Kånan Sigrid Nilsdotter rymd här ifrån Öfwer till Norje.
Altså Uplästes Kyrckoherdens här sammastädes Wällärde hr. Kristian Elingii Öfwergifne skrift, den der innehåller som skulle Per Larsson Kurainens hustru Margrete Nilsdotter för honom berättat, det hennes 2ne Mans Brödrar Amund och Iwar, sampt Olof Amundssons Son Amund Olsson, med een Lappdräng Anders Jönsson Pissi benembd dräpit 2ne Pärsoner, som een annan Lappmans Äfwen wid Nampn Lars Anderssons hustru Elin skal hafwa sedt, och sedan för henne och dess Man Oppenbarat.
Hwar med den eena efter den andra af Parterna eller dhe berychtade/: hwilka och för detta Åthskilde warit:/ för Rätten särskilt framkallades, med Alfwarsam förmaning till sanningens bekiännelse. Giörandes Lars Andersson Kurainen först i denne Saak, fölliande berättelse, Nembl.:
Anno 1698 om Wåren Siu dagar efter Erichzmässo tiid, har een hans Son Petter wid Nampn, den der hade sin Kåtta [= kåta], ett stycke ifrån dess Faders, Kommit heem till honom, Omrörandes, huru såsom han, dagen förr, gått Öfwer ett bärg, belägit på Södre siidan om Träsket Ortejaur 1 ½ Miihl ifrån dheres heemwist, och ther ifrån blifwit warse 2ne Personer dhe där Kommit uhr dess Faders Lars Kurainens Stabuhr, som stood på een hollma [= holme] i samma Träsk, befruchtandes att dhe icke warit rätta i sine Ährender, hwarföre och Lars Kurainen med sine Söner Amund och Iwar, tilliika med een annan Lappdräng Anders Jönsson Pissi wid Nampn, ifrån Siggewara by, reste till samma Träsk och Stabuhr, då dhe funne att derifrån war stuhlit Fyra stycken wåtreip [= våtrep] eller rachtis, som brukas till Kiörredskap på Reenarne, sampt een Fårskins fäll, någet nötter, och Tu par Skoor;
Lars Kurainen och hans Son Amund, togo sig då förr att Fiska i samma Träsk, men Iwar och Anders Pissi gingo till Olof Amundssons Kåtta, Ungefähr een Miihl ifrån Träsket, att Kundgiöra honom, som och på samma hollma hade sitt Stabuhr, att Tiufwaran [= tjuvarna] hade warit uti Kurrainens bodh, hwilka dagen efter Kommit tillbaka och tilliika med dhe andra Fiskade där i Träsket i 8ta dagars tiid, Men om denne hans Son Iwar och Anders Pissi, medan dhe om Natten woro bårtta, råkade på dhe samma som Tiufnaden begått, sade Kurrainen sig alldrig hafwa förstått, och ähr han liika Kloker, om det warit Lappar eller annat reesande Folck. Annan berättellse Kunde Rätten af honom alldrig fåå eller bekomma.
Dernäst, och sädan Lars Andersson Kurrainen hade tagit afträde ifrån Rätten, framkallades hans hustru Elin Amundsdotter, som giorde sig i saken alldeles Okunnig, säyandes, sig der af alldrig mehre hördt ähn det, att hennes Man och Söner hafwa omtalt huruledes uthur deras Stabur wid Ortejaur, blifwit någre Partzedler stuhlne, som dhe icke Kunnat igenbekomma.
Lars Andersson Kurrainens Son Amund Larsson, blef der effter inropat, hwilken, Oachtat alle Alfwarsamme förmaningar till sanningens bekiännellse, betygade sig alldrig hördt det något dråp på dhe resande wore begått, för ähn han af rychtet som derom gick Kring Lappmarcken, förledit Åhr, fick höra, och inför Rätten blef examinerat, och tillstod fuller Amund, det han fölgde med sin Fader till Träsket Ortejaur, deraf uhr hans bodh eller Stabur Fyra stycken rachtis, Een Fäll och Tu par Skoor warit stuhlen, Jämbwähl och att hans Broder Iwar med Anders Pissi gingo till Olof Amundssons Kåtta, der ifrån dhe dagen efter tillbaka Kommo, men att något dråp wore i medlertiid föröfwat, sade Amund sig Alldrig sedt något teckn eller Liiknellse till.
Den Andra Lars Kurrainens Son Petter, giorde Äfwen liika berättellse med sin Fader och Broder Amund, Nembligen det han .698 [= 1698] om wåren, straxt effter Erici tiid, blifwit fierran ifrån warsa 2ne Personer, Gångandes ifrån dess faders Stabuhr, Norråth Träsket Ortejaur, hwilket han, dagen efter, berättade för sin Fader, wid det samma han derifrån hämptade Een Way Reen, som för honom bortluppit, med hwilken han och strax heemgick.
Den 3die Lars Kurrainens Son Ivars uthsago, Öfwerens stämde Alldeles med dhe andras, så wähl om resan till Ortejaur, som om den föröfwade Stölden i Stabuhren, och att han med Anders Jonsson Pissi, straxt gick der ifrån till Olof Amundssons Kåtta, der dhe blefwo öfwer Natten, och dagen efter tillbaka igen, Skolandes dhe alldrig det ringaste hördt, af hwilken Stölden ähr föröfwat, fast mindre dem treffat eller ihiälslagit.
Olof Amundsson i Cautomjaur, war nu icke här wid Tinget tillstädes, eller inom Tingztiiden, Kunde efter skickas, Utan dess Son Amund Olsson, framhades till examen, men han kom ey heller till annan bekiännelse, ähn att Ivar Larsson Kurrainen med Anders Jonsson Pissi, hafwa Ofwanbemte. [= ovan bemälte] tiid om een Affton Kommit uti dess Kåtta, och sagdt för honom, huruledes några saker uhr Lars Andersson Kurrainens bod eller wisthuus wid Ortejaur, wore stuhlen, och sedan dhe blifwit hoos honom Öfr. Natten, hafwa dhe bäggie Ivar och Anders fölgdz derifrån, förklarandes Amund Olsson för den största Osanning, att någre Personer blifwit af sig eller dem dräpnä den gången, ey heller skal han någonsin sedt eller hördt det någre främmande gått der förbii.
Sidst förehades Per Larsson Kurrainens hustru Margrete Nilsdotter, som för Kyrckeherden hr. Kristian Elingius har sagdt och berättat, det 2ne hennes Mans Brödrar Amund och Ivar, sampt Olof Amundsson och Anders Jonsson Pissi, skolat detta dråp begått, och befalltes henne att ingalunda förtiiga sanningen, dock willa hoon i förstonne intet swar gifwa ifrån sig, men sedan Rätten med henne länger arbetat, Kom att referera, som skulle hennes Swärfader Lars Andersson Kurrainen och Swär Moder hustru Elin Amundsdotter sampt dess Swåger Amund, Undsagt att dräpa henne, förmenandes hoon, som hade dhe welat sökia till at dränckia henne i een Älf Hoikemjoki, eller och skiuta henne i hiähl; Sedan hon detta Uthsagdt, fick Rätten af henne icke ett ord till swars, oachtat hwad fliith som der på anwändes.
Hwarföre och emedan hoon för Kyrckoherden har sagdt som skulle een Annan Lars Anderssons hustru Äfwen wid nampn Elin, Kommit till Per Larssons Kåtta, och dråpet för henne och dess Man omtahlt, Ty förehades åter Per Larsson, den der sade och refererade, att denne Lars Anderssons hustru Elin, har/: som han menar:/ .698 [= 1698] om wåren, een gång Kommit uti hans Kåtta, och beklagat sig der Öfwer, att hennes Man, hade några dagar warit bortta, befrychtandes att han gått neder i iisen, Alldenstund hoon hördt, som hade det ropat eller Skriikat neder åth Siön, Men intet wiidare tahl skal hustru Elin der om hafft.
Denne Lars Andersson, som nu icke ähr här wid Tingz Platzen tillstädes, skal, tilliika med sin hustru, med första som skiee Kan, hiit kallas och Examineras i denne saak.
Dombok Torneå Lappmark, Jukkasjärvi Tingslag 1700 31/1, utan §. Målet kom att fortsätta den 1 februari (se nedan). -------------------------------------------------------------------
År 1700 den 1 februari, hölls vidare laga ting i Jukkasjärvi och Torneå Lappmark, vari framgick av protokoll [utan §]: Då blew Lappmannen Lars Andersson Kurrainen med dess hustru Elin, sampt Sönnerne Amund, Petter och Iwar, till liika med Oluf Andersson i Cautomjaur särskilt och hwar för sig för Rätten Kallade, och i åthskillie måhl tillfrågade och förhörde, om det utkombne rychte, att några Tiggare eller resande Folk, skulla af enn deel dessa Ofwan skrefne wara dräpne .698 [= 1698] om Wåren; Men ehuru Rättens Ledamöter sig befliitade att förmå och ärhålla wiidare Uplysning derutinnan, fich Rätten af ingendera någon annan berättelse, ähn Gårdags Protocoll det förklarar. Anders Jonsson Pisi ähr här wid Ting Platzen icke tillstädes, uthan Uppehåller sig i Norje [= Norge], han blef förledit Åhr afhörder, och neekade alldeles sig ther om hafwa någon Kundskap, som han och dessuthan, skall icke wara med sitt fulla förstånd. Skiutz Rättaren Påhl i Cautomjaur, som förledit Åhr angafz, om dråpet hafwa bäst Kundskap, har Rätten, opå fliitig efftersökian, hwarken till nampn eller Pärson kunnat igenfinna.
Dombok Torneå Lappmark, Jukkasjärvi Tingslag 1700 1/2, utan §. Målet kom att fortsätta den 3 februari (se nedan). -------------------------------------------------------------------
År 1700 den 3 februari Continuerades med laga ting i Jukkasjärvi och Torneå Lappmark, vari framgick av protokoll [utan §]: Den till Cautomjaur effterskickade Lappmannen äfwen wid nampn Lars Andersson om sine 60 Åhr, befaltes och åthwarnades, till att säga sanningen, om han af sin hustru eller någon annan, någon wissheet hördt, det Lars Kurrainens anhörige, med dhe flere, hafwa begått dråp på någon fremmande Tiggare? Men han gaf till swars, det hwarken hans hustru eller någon annan har honom dhe tiidender berättat wiidare, ähn att een Saga gått der om emellan Lapparne sedan Tinget förledit Åhr war Öfwerstått; Rättens Utskickade til Cautomjaur, tilliika med Lars Andersson bewittnade, att dess hustru Elin, ännu icke ähr kommin tillbaka ifrån Jockmock och Luhleå Lappmark, så att hoon wid detta Tinget någon berättelse giöra gitter.
Per Larsson Kurrainens hustru Margreta Nilsdotter kunde Rätten hwarken med hooth eller lockande få ett ord uthaf, anten det ware i sanning eller icke, hwad som hoon för Rätten eller Kyrckoherden [= Kristian Elingius] berättat, uthan wiste sig såsom ångerfull öfwer sin giorde Utsago.
Härads Rätten, kan icke underlåta, denne Cautomjaur byyes beskaffenheet, och dess innbyggares hedniska Uthsago och berättellse, under desse Criminals sakers Ransakningar att annotera: Samma byyes Inwånare, beståendes af någre och Trettiio Skattlappar, ähre boende deels på Södre, deels på Norre siiden om fiället, som ligger emellan Luhleå och Tårneå Lappmarker/: det undertegnat wid förbiireesan sielf sedt:/ den ena Lappen eller Lappbyn, som dhe kalla, med sitt huushåld, några Miihler ifrån den andra, men, allesammans hafwa dhe warit och jämbwähl wid sidste skattlägging, blifwit under Luhleå Lappmarck och dess Pastorat skrefne och taxerade, dhe Lappar hwilcka boo på norre Siiden om Fiället, hafwa mycken längre wäg till Luhleå Lappmarck och dess Kyrcka och Marknadz Platz Jochmoch [= Jockkmokk] benembd, ähn hiith till Torneå Lappmarck och Jukasjärfwi Kyrkia och Marknadz Platz, hwar af skieer, att dhe så sällan, koma till sin ordinaire Kyrckia och Kyrckoherde, eller blifwa i sin Christendom Underwiste, och finner Rätten enn så mycken större swårheet att Uthleete sådane mörcka sakers rätta sammanhang igiennom Edegång, som dessa Lappar, dess wichtigheet altz intet förstå, uthan ähr till att befahra, det derigiennom skulla samblas Synd på Synd, så wiide dhe allenast fruchta för det wärldzliga straffet, men om det Ewiga eller deras Siähles saligheet, ingen wiss Kunskap hafwa; Ty någre af dem Troo ingen Upståndellse, störste parten förmeena fuller een Gudh och ett Himmellriike wara, men wetta icke om någon diefwull [= djävul], något halfwetit [= helvete] eller Piinorum ähr till, Christi Nampn hafwa dhe fuller hördt nämbnas, somblige och, hålla honom före att wara een Gudh, som för oss hafwer liidit, men om hans Person eller Liidande, kunna dhe intet wiidare swar gifwa, ja dhe finnes och, som hålla honom för een blott Menniska, med mycken mehra hednisk willfarellse dhe swäfwa ut, som Rätten wederbörande Prästerskap skall notifisera, emedan det ähr till befrychta, att och flere at samma byys Lappar, ähn dhe som nu wid Tinget ähro examinerade, föya bättre i sin Christendom ähro grundade/: hwilket dock Guds loof annorstädes i lappmarcken icke höres, och der dhe ifrån sielfwa grunden der af, blefwo Underwiste, torde många, som sig med grofwa Synder besmittat, komma till sine Synders Kiändzlo, och med sådane bedriffter här effter afstå.
Sidst tillspordes Ländz- och Tolfmännen, med tillstädes wärande allmogen, om någon af dem, kan wist säye eller wette, att dhe 2ne eller 3ne Tiggiare, som skola af Lars Kurrainen eller dess anhörige med dhe flere, ware dräpin, äro wist kombne hiith upp i Lappmarcken, och tillförende af någon sedde?Da kunde ingen af dem ther om gifwa den säkre berättelsen, uthan ropade sig hafwa hördt rychtat, att dhe äro dräpne, doch ey wiidare.
Sedan Rätten ingen wiidare Oplysning hempta kunde, lades detta ährendet, i anledning af det 34 Capitel Ting Måhl Balcken till Nembden, att antingen wärja eller fälla Lars Andersson Kurrainen och dess Sohn Iwar, sampt Olof Amundsson och dess Sohn Amund Olsson ifrån Cautomjaur by i Luhleå Lappmarck, tillika med Amund Larsson Kurrainen ifrån Tingewara och Anders Jonsson Pisi ifrån Siggewara by och Torneå Lappmarck, hwilka enhälligen befriiade dem allesammens för ett så ugrundat rychte, Ty slötz till fölliande
Sentens
Ehuruwähl Lendzmannen Olof Mikkelson Törnqwist, med någon flere, monde förledit Åhr, angifwa, det här i Lappmarcken woro ett gångbart rychte, som skulle 3ne Personer Tiggare Folk, bestående af Man, hustru och dotter, dhe dher kommit ifrån Finland hiit opp i Lappmarcken, af Lars Andersson Kurrainen och dess 2ne Söner Amund och Iwar, sampt Olof Amundsson och dess Son Amund Olsson, wara dräpin .698 [= 1698] om wåhren, hwilket Per Larsson Kurrainens hustru Margreta Nilsdotter, sedermera d. 21 sistledne Decembris således refererat för Kyrkoherden Hr. Kristian Elingio att 2ne Personer blifwit af Lappmannen Amund Larsson och Iwar Larsson Kurrainen, sampt Olof Amundsson och Anders Pisi Mördade, och een Lappmans wid Nampn Lars Anderssons hustru i Caitomjaur/: som nu icke tillstädes ähr:/ för henne omtalt; liikwähl enähr Rätten tager i betänkiande, huruledes förleden Åhrs angifne rychte 1: icke öfwerens stämmer med Margretas Sägo, uthan effter förre sagan skolat 3ne men nu allenast 2ne Personer för dråpen berychtade, uthan som förledit Åhr angafz, skulle Lars Kurrainen med sine Söner Amund och Iwar, sampt Olof Amundsson och hans Son Amund dräpit dhe samma, der emoth Margretas Utsago warit, att Amund och Iwar Kurrainen, sampt Olof Amundsson och Anders Pisi, skole ware bahnemännen, och således somblige tillökte och somblige Uthslutne 3: Lendzmannen Törnqwist, som saken förledit Åhr angaf, sedermehre bortrymbd, 4: Pål Kurrainens hustru Margreta, den der luppit ifrån sin Man, och giordt för Kyrkoherden [= Kristian Elingius] denne senare berättelsen, synes, som gitter hoon nu ey stå wid dhe orden, uthan tiiger der till alldeles stilla och wiisar sig såsom ångerfull der öfwer, Uthbristandes allenast nu, Äfwen utan grund, som hade hennes Swärfolck, sampt 2ne hennes Mans Brödrar hootat att dräpa henna, så att Rätten till hennes tahl ingen troo sättia kan hälst 5: Som hennes egen Man Per Larsson, förklarar med tillbudin Eed, att Lars Anderssons hustru ey flera ord fält, ähr det hun fruchtadt att hennes man, som warit någon dagar borte, skulle hafwa gått under i iisen, effter som hoon hade hördt ropas. 6: Lars Andersson sielf det icke heller af sin hustru någonsin förnummit 7: Äro inga Opartiska eller oskylde wittnen att tillgå, Uthan allenast denne Lars Andersson/: tilliika med alla dhe Öfrige/: så illa i sin Christdom äro grundade, att Rätten honom, eller dhe andra Eedegång icke tillåta kan, 8: Gitter ingendera af Lappallmogen wittna och intyga, det något Tiggiare folck ifrån Finland, har, den tiiden, någerstädes i Lappmarken warit, och sedan i Cautomjaur byy bortkommit; Alt fördenskull och i anseende till ofwanstående Motiwer och skiähl, Förklarar Häradz Rätten ofwanrörde angifne dråp, för ett löst och Ogrundat rychte, och Lars Andersson Kurrainen med flere som derföre warit angifne, i anledning af det 35 Capit. Ting Måhla Balken, för denna gången,/: och till dess dhe eller någon af dem med giltigare bewiis warde Öfwertygade:/ derför friikiändes, dock denne Hugmåhls Saak, den Höglofl. Kungl. Swea Håfs Rättz högrättwiise omdöme i Underdanighet Understält.
Dombok Torneå Lappmark, Jukkasjärvi Tingslag 1700 3/2, utan §. ------------------------------------------------------------------
Hur det var med ryktet och dess sanningshalt, det får nog eftervärlden nog aldrig veta! Uppe i Lappmarken, rådde invånarnas egen lag, då Överhögheten hade svårt att hålla ransakning av olika anledningar. Men här omnämns en grupp, eller ej, med en tidig benämning som Resandefolk.