NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 24 februari, 2011

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 24 februari, 2011
Skrivet av: Peder Andersson skrivet 2011-02-06, 13:21
I tidningen Dalpilen 1901-08-16, s. 3:
 
Tattarlif i Småland.
Omkring en half mil norr om Vernamo utmed Hörlevägen ligger å Vellerstens egor ett litet grått torp, som uti kyrkoboken nämnes Furulund. I dagligt tal kallas det rätt och slätt Rackarns.
     Detta föga vackert klingande namn har stället fått, säger Amål. Alleh., emedan därstädes från tidernas gryning bott s. k. vallackare.
     Nu är det släktet visserligen utdödt, men afkomlingar af detsamma bygga ännu och bo i Furulund.
     Den familj, som nu dväljes därstädes, är dock i allmänhet stillsam och själfva låta de sällan några excesser eller något öfverdåd komma sig till last.
     Gamle Östergren, som är caput familiæ i Furulund, ser ut såsom en patriark och hans hustru såsom en fridsam och ärevördig matrona. Men huru det är, flyter det dock vandringsfolks blod i deras ådror. Hettas det därtill någon gång upp af brännvin, svallar det lätt öfver.
     Och komma tattare vägen fram, finna de alltid ro och tillflykt i Furulund, hvilket är ett verkligt och eftersökt hotell för sådana slags resenärer.
     Särdeles när kräftfisket börjar, pläga vissa tattarfamiljer draga ner till Furulund och med framgång idka det fisket uti den förbiflytande Lagan. De fångade kräftorna varda då alltid i Vernamo förvandlade uti brännvin, och sedan ställes det till gillen i Furulund, öfverdådiga gillen, fria från all slags etikett och konvenans.
     Men andra vägfarande oroas aldrig af gästerna i Furulund. Karlar med mörka och trotsiga ansikten ligga där ofta och sofva i skogskanten vid stugan, och kvinnor med korta kjolar och bara ben hvila i lättjefulla ställningar vid stuguknuten, gloende fräckt på förbipasserande. Men de ofreda vanligen ingen, som vill vara i fred.
     Sins emellan huggas de dock ibland.
     I förra veckan var det storfrämmande i Furulund.
     Den bekante Johan Hinrek från Grytås var bland andra därnere med familj.
     Där blef kräftmete och slutligen i fredagskväll ett stort gille medelst bortåt 30 liter brännvin. I början var det frid och fröjd och fruntimmer. Man drack gök och torrsupar så att det stod härliga till. Man sjöng och omfamnade hvarandra. Och själfva mor Östergren på stället vardt slutligen så lifvad, att hon klädde af sig i bara linnet och trädde dansen inför Östergren och gästerna lik en ny Herodias dotter.
     Det var hej hos Rackarns i den natten.
     Men ormen smög sig snart in uti denna lustagård i Vellerstens skog.
     Johan Östergren, husfadrens son, blef ordkäftandes med sin käre fader och dängde ur sig opassande ord.
     - Du ska' veta hut och uppträda höggligt imot far din, förmanade den ärevördige Johan Hinrek ifrån Grytås.
     Det tåltes inte mer.
     Johan Hinrek fick ett nyp af Johan Östergren.
     Då blef den förre arg och sa:
     - Törs du gå mä' mej ut?
     - Dä' törs ja'! genmälde Johan Östergren.
     Och karlarne gingo ut till envig.
     Så fort de hunnit utanför dörren, nappade Hinrek upp sin knif och gjorde ett dråpligt kejsarsnitt på Östergren, ett snitt omkring tre centimeter djupt och ganska långt i ljumsken. Men den skurne var i alla fall icke värre vid sig, än att han efter operationen kunde tilldelade operatören ett par kraftiga slag i skallen med en stake. Se'n stöp han dock.
     Och så vardt det en blodig ända på kräftgillet i Furulund den natten.
     Bud gick efter fjärdingsman Storm i Ekeviken - och denne kom såsom en cyklon. När sol rann upp, hade kronolänsman Essen-Möller Johan Hinrek i sitt våld och sjukhuset den skurne i sitt sköt.
     Såret lär vara ohyggligt och af lifsfarlig art, hvadan Johan Hinrek fick fara till Jönköping i stället för till Grytås.