NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 01 november, 2010
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 01 november, 2010
Skrivet av: Peder Andersson skrivet 2010-05-03, 00:21
I tidningen Östgöta-Posten N:r 22, Fredagen den 3 Juni 1898, s. 4, under rubriken Slagtsupen. En tatarhistoria från Halland.
En hvar har hört omtalas det underliga folk som lefver på vandrande fot i stora delar af Sverige, i Vestergötland, Småland och Halland, med sina stamhåll och högqvarter i sistnämnda landskaps skogstrakter eller i närheten af dess städer. Hundratals vilda historier om mord, rån och röfvarebragder äro förknippade med underrättelserna om lifvet hos detta folk, som förr var en skräck för den bofasta befolkningen och nu blifvit föremål för fosterlandsvännens allvarliga bekymmer. Tatarne eller, som de älska kalla sig sjelfva, vandringsfolket äro af en mycket blandad och osäker härkomst. Att det flyter zigenarblod i deras ådror, om ock förtunnadt, är otvifvelaktigt, liksom att sjuttonde århundradets snapphanar bidragit till stammens vidmakthållande, då vissa af dem efter krigets slut, berusade af det vilda frihetslifvet i skogarne, föredrogo detta framför att återvända till sina forna hederliga yrken. Och så har blodet småningom uppblandats, bödlars, rackares och vallackares ättlingar ha helt naturligt slutit sig till det befintliga materialet, som vidare förstärkts af förrymda brottslingar och andra industririddare. Nu lefva de vanligen vilda, alltid med barn rikt försedda äktenskap, och draga från bygd till bygd för att slå sig ned hos någon medlem af slägten, som af en eller annan anledning skaffat sig en hemmanslott, eller för att taga in hos någon ur den sämre delen af landtbefolkningen, som dels af slapphet och snikenhet, dels af hemlig sympati eller fruktan gifvit sig i lag med tatarne. De ha vanligen något slags födkrok, som åtminstone utgör en förevändning för deras vandringar. Handel med lerkärl och kramvaror, förtenning o. d. omfattas af dem med förkärlek som lefnadsyrken.