Titel: Judar som konverterat
Skrivet av: Jonas Kuschner skrivet 2000-04-09, 13:53
Adam!
Du har naturligtvis rätt om detta. Ett annat exempel finns i släkten Bensow, där en medlem av andra eller tredje generationen blev präst (en ganska välkänd sådan, har jag för mig). Hursomhelst rör det sig i båda fallen om välkända judiska familjer, inte sådana där det judiska ursprunget utläses enbart ur ett förment judiskt namn.
Däremot undrar jag om det är särskilt relevant att beakta familjens judiska ursprung som en faktor av betydelse vid yrkesvalet. Mitt intryck är att medlemmarna av sådana familjer valde ungefär samma yrken som andra personer ur samma samhällsklass, d.v.s. man finner präster likaväl som officerare, civila ämbetsmän och andra. Många valde väl yrken som de hade kunnat utöva även om familjen hade förblivit judisk.
Frågan har ju en del att göra med motiven till att judar konverterade. Det finns ju exempel på judiska renegater som inte endast har blivit kristna utan dessutom fanatiska sådana och t.o.m. antisemiter (t.ex. Johannes Pfefferkorn). De flesta judar som konverterade under nyare tiden torde dock ha gjort det av pragmatiska skäl, utan djupare övertygelse av det ena eller andra slaget. Då är knappast prästyrket något man väljer av övertygelse efter konversionen, snarare något som en följande generation, från barndomen uppfostrad i statskyrkans religion, väljer av ungefär samma motiv som jämnåriga från andra familjer.
Beträffande Lottas och Pers inlägg:
Om familjen Renat(us) och familjen Mandel, som båda blev döpta 1681, finns uppgifter i Valentins nämnda arbete. En del finns dessutom skrivet om Maria Christina Renats bror, artilleriofficeren Johan Gustaf Renat, och hans äventyr i Centralasien (där han så småningom hamnade efter att ha blivit tillfångatagen vid Perevolotjna; se artikel om honom i SBL). Avbildningen av dopet som Per tänker på är återgiven hos Valentin och hämtad från ett samtida tryck av dåvarande kyrkoherden i Tyska kyrkan Christopher Bezelius, Die Herrlichkeit des Christenthums..., se Valentin, s. 69 för den fullständiga och mycket långa tyska titeln.
Ang. Carl Leopold, se Leijonhufvud, Ny svensk släktbok, s. 343; Valentin, a a, s. 73n.