NULL
Skriv ut sidan - Urkund från 1337 - tolkning av latin
Anbytarforum
Titel: Urkund från 1337 - tolkning av latin
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2010-03-04, 11:29
Carls varning är befogad. Jag har mer än en gång hört åsikten att de två första banden av diplomatariet borde göras om p.g.a den alltför höga felfrekvensen.
Ett par tips gällande medeltida brev (eller diplom som man säger på fackspråk) följer. Jag har numera rätt ont om tid och hinner inte skriva här så ofta som jag skulle vilja men dessbättre har jag i detta fall en gammal text i datorn som kan återanvändas med liten tidsåtgång och få ändringar vilket faktiskt kommer att bli en poäng i sammanhanget. Jag klipper och klistrar.
Det som Pierre kallar dokumentets avslutande innehåller en sigilleringsfras (fackterm: corroboratio) med vilken de sigillanter som garanterar brevets rättsgiltighet presenteras för läsaren. Den måste alltid finnas med. Ett medeltida diplom (på latin eller svenska) har många likheter med skatteverkets blanketter. Vissa rutor finns alltid där och måste alltid fyllas i för att dokumentet ska vara juridiskt giltigt. Brevets inledning (fackterm: protokoll) innehåller bl.a. alltid en del där utfärdaren/utfärdarna presenteras (intitulatio). I brevets huvuddel (fackterm: kontext) finns en del som kallas dispositio som innehåller själva rättshandlingen/beslutet. Ofta finns även en narratio där man närmare redogör för omständigheterna osv.
Poängen med detta är att de medeltida diplomen är väldigt regelstyrda och formelartade. När man läser dem kan det vara bra att ha detta klart för sig eftersom det betyder att man då faktiskt redan vet vad som borde stå på ett visst ställe i brevet. Samma fraser återanvänds dessutom flitigt. En orsak till detta är att man använde äldre diplom som mallar på precis samma sätt som många av oss idag arbetar med datorn. När vi ska skriva en viss typ av text är det behändigt att hämta en tidigare skrivelse av samma typ från någon Windowsmapp, ändra datum och titel men behålla det fasta och formelartade (vissa underrubriker mm). Detta är alltså inget som vi har hittat på. Så gjorde man redan på medeltiden.
Detta (diplomatiken) är en hel vetenskap och det är även medeltidslatin och fornsvenska, två språk som inte längre är i bruk. Det finns alltså ingen talare av dessa språk man kan fråga vad som egentligen menas. De som arbetar med publicering av diplomen nuförtiden är högutbildade språkexperter. Vi som inte är det får flitigt använda oss av vissa hjälpmedel. Ett sådant är Glossarium till medeltidslatinet i Sverige (utgivet av Riksarkivet), ett annat är Söderwalls Ordbok öfver svenska medeltids-språket (numera även på internet). Ingen kvalificerad medeltidsforskning är möjlig utan dessa två verk. Det förstnämnda säljs av Riksarkivet men jag tror att en komplett uppsättning häften dessvärre kostar närmare 1500 kr. (...) När det gäller diplom skrivna på svenskt medeltidslatin så finns det skäl att betona svenskt. Man måste ha klart för sig hur den latinska texten har tillkommit. Den har vanligen föregåtts av muntliga förhandlingar/diskussioner som har förts på medeltidssvenska. När man kommit överens om sakinnehållet i dispositio, följde nästa steg. Man knallade iväg till en skrivkunnig, dvs nästan alltid en präst av något slag, för att få hjälp med två saker: översättning till latin av det man hade att meddela och skriftfästande av detsamma på pergament.
Bakom den latinska texten finns alltså en fornsvensk terminologi. Översättningen av den har inte alltid varit oproblematisk. Ibland klämmer därför skrivaren in ett förtydligande: t.ex. ...donacione propter nupcias wlgariter Mohrhons Giæf... (...gåva med anledning av äktenskaps ingående, på folkspråket morgongåva...)
För det mesta vet man alltså vad det borde stå och för det mesta gör det också det men ibland upptäcker man att något inte är riktigt som det borde vara. Man kan inte riktigt begripa vad det står i brevet och den ena koppen kaffe efter den andra försvinner ner utan att man får till någon vettig översättning. För att undvika svår gastrit får man då göra som jag brukar göra: försöka få tag på någon som är expert på medeltidslatin
För vidare läsning rekommenderas: artikeln Diplomatik i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, bd 3. och Inger Larsson, Svenska medeltidsbrev (Stockholm 2001)