NULL Skriv ut sidan - Italiensk översättning/tolkning

Anbytarforum

Titel: Italiensk översättning/tolkning
Skrivet av: Markus Gunshaga skrivet 2009-12-08, 01:20
Efter att ha uttytt texten såhär:
 
Roma. 24. Gennaro. 1800.
Carissimo M:re Grandel. Jo non ho ricevuto pio vostre letere, dopo quella datata (parmi) ai 27.
di Luglio; a per consequenza non so ancora, se i quadri spediti sieno costa giunti, e se bene,
come desidero; restando io peranche sospeso d'animo, in seguela delle disgrazie ad essi avuenute
nel primo trasporto per terra di Roma in Liverno. Nell'ultima speditavi, vi pregava di levarmi
da questa molestia d'animo, con una vostra graziosissima; ed insieme di sollecitare costa,
per la rimeson della somma residuale, che mi si deve; o almeno, per la meta. La imperiosa
necessita mu strappa dalla penna questa ripetuta domanda. E due armi, che vive la mia pove-
 
ra famiglia, col consumo di qualche anteriore avanzo: poiche sin da questa epoca, non ho potuto piu
esigere uno scudo, ne' dalle visite de'privati, ne' dagli appantamenti de'Nobili, ne' da quelli di
cariche publiche, come della Sapienza, o di altre pio disgraziate. Voi, caro Amico, non potrete avere
la giusta idea di cio; poiche non avete quella dell' attuale miseria di Roma; riduplicata dalla
carestia, parte reale, parte accresciuta dall' immenso spaccio di moneta adulterata; e piu di tutto
da in sistemato monopolio di tutti i generi di prima, e seconda necessita. Credetemi, oggi qui ogni
 
padre di Famiglia beve, a sorso a sorso, la feucia pio amara, che si depona nella tazza dell' amore paterno.
Sofferanza! Quello che piu mi scoraggisce e, che per ora non apparisce qui alenno albeggiare
di migliori speranze; e percio a me non reota, che questa unica (che io non cesseri mai di benedice)
nella pensione costa stabilita: e percio vi prego di affrettarmene L'efigenza, per l'attuale  
rergenza de bisogni. Poveri amico! quanti pensieri, e forse quanti rincrescimenti, per essera utile
agli amici! ma io conosco il vostro cuore, e la vostra virtu!
Del resto, mi ziporto all' ultima mia scuttavi. Bocquet vi saluta; ma piu di tutti la Sig:ra
Antonia, e Figli. Sono, e saro sempre il vostro memore amico.
D. Martelli.
 
...lyckas jag genom Google Översätt få fram en ganska förvirrande översättning, som åtminstone ger en överblick av vad brevet innehåller:
 
Rom. 24. Januari. 1800.  
Käraste herr Grandel. Jo jag inte har fått din fromma letere efter att den (parm) till 27.  
av juli till följd av ännu inte vet om bilderna transporten de nådde land, och om det finns god  
som önskat, är jag ännu slumrande känslor i Seguela motgångar dem avuenute  
i den första vagnen på plats i Rom Livernano. Senast snabbt, vänligen ta av mig  
från dessa trakasserier i sinnet, med din vackra, och även att uppmana kusten,  
rimeson för summan av de återstående, som jag måste, eller åtminstone, för målet. Den befallande  
mu rycker pennan kräver upprepades detta krav. Och två armar, min stackars  
 
familj bor, med en förbrukning på några tidigare överskott: eftersom även vid denna ålder, skulle jag mer  
kräver en sköld, det är från besök de'privati, det är genom appantamenti adelns ne dessa  
Publice kontor, och med vishet, eller andra fromma olyckligt. Du, kära vän, kommer du inte  
rätt uppfattning om vad, eftersom du inte har det är nuvarande elände i Rom av riduplicata  
hungersnöd, del verkliga, delvis förstärkt med enorma förråd av pengar äktenskapsbrott, och mest av allt  
placeras i alla typer av monopol före och efter behov. Tro mig, varje dag här  
 
family man dricker för att smutta på en drink, de fromma feucho bittra, som deponeras i koppen är faderlig kärlek.  
Varar! Vad är mest nedslående för mig, och som för tillfället inte visas här alenno dawn  
bästa förhoppningar, och därför kan jag inte reota, att en (som jag aldrig kommer att upphöra att älska den)  
i pensionskostnader definierade, och därför jag ber er att skynda efigenza för innevarande  
de rergenza behov. Stackars man! många tankar, och kanske de som beklagar, att vara till nytta  
vänner! men jag känner ditt hjärta och din kraft!  
Dessutom ziporto jag att min sista Scutti. Bocquet hälsar dig, men mest av allt Sig: ra  
Antonia och Sons. Jag, och jag kommer alltid att vara uppmärksam på din vän.  
D. Martelli.