Titel: Det tysta H:et
Skrivet av: Maj-Len Ahlskog skrivet 2015-12-13, 13:40
Ett H för att markera ett långt A-ljud, ja det stämmer in också på alla Dahl- och Sahl-namn. Och andra vokaler som Kihl-namn.
Annars är väl huvudregeln i svenskan att kort vokal markeras med dubbelvokal (all, hall) och lång med enkel vokal (al, hal). Fast det är en regel med många undantag, tänk bara på dum och stum. Mer konsekvent i finskan där långt A-ljud skrivs aa och kort a.
Hebreiska namn verkar ofta sluta på H, det kanske hade någon särskild betydelse? Längre vokal? Sedan har man gjort likadant i engelskan: Deborah, Delilah, Dinah, Hannah (men Anna är den grekiska formen och behöver inget H i slutet), Leah, Rebekah (men Rebecca), Sarah och Susannah. Och eftersom vi härmar allt amerikanskt så är det nu vanligare med Sarah än Sara även i svenskan trots att H är stumt och onödigt. Har väl heller ingen annan betydelse i engelskan än att man är van vid den stavningen. Än så länge har jag inte sett stavningen Evah. Däremot Mariah i engelskan, vilket känns konstigt, eftersom den hebreiska formen är Miriam.
När namn slutar på TH istf T i engelskan som i Elizabeth, Judith och Ruth så blir det ju ett annat ljud. Vet inte om samma gäller i hebreiskan, här kommer ju H:et efter en konsonant.
I gamla kyrkoböcker står det ofta Catharina el Katharina (fast hon kallas för Caisa/Kaisa), inte Katarina. Men det namnet har ju också grekiskt ursprung.