Titel: Transkribering
Skrivet av: Andreas Karlsson skrivet 2005-09-26, 07:38
Jag skriver av en del dombokstexter från 1600-talet där släktingar varit inblandade och jag undrar lite vad som är mest brukligt när det gäller förkortningar. Bl.a. har jag följande funderingar: 1) När det i texten skrivs ett dubbel-S, exempelvis ordet ”hoB”,(Fick ej till riktigt dubbel-S i typsnittet) skall man då skriva på förkortat sätt eller skriver man ut det som hoss? Vilket är att föredra?
2) Förkortningstecknet för ”ed” i slutet av ord som ser ut som ”z”. Bör det skrivas i förkortad form eller upplöst? Jag har sett i tryckta texter både varianter med förkorningar såsom vlydighz, mz, och i andra texter har man skrivit ut vlydighed, med, etc.
3) Ord som dennem, hannem, honom förkortas ofta med ett tecken som ser ut som ett tillplattat P. Kan det vara i sin ordning att ersätta detta förkortningstecken med han: den: hon: osv om man vill ha kvar den förkortade formen?
4) Stor bokstav används lite hur som helst och i vissa fall kan det vara svårt att avgöra vilket skrivaren egentligen avsett. Jag har i en del texter sett att man valt att använda stor bokstav och skiljetecken enligt moderna regler i stället. Är detta ett acceptabelt skrivsätt, eller är det att gå för långt från originaltexten?