Titel: Förkortningstecken
Skrivet av: Håkan Skogsjö skrivet 2005-08-11, 10:04
Vad jag vet är det ingen som har fördjupat sig närmare i detta problem. De som har en åsikt i frågan har nog bara skaffat sig en uppfattning genom flitigt läsande av äldre texter, inte genom några systematiska studier.
Jag kan inte direkt anföra några bevis för min tes, utan kan bara hänvisa till boken Nordisk paleografi av Lars Svensson (Studentlitteratur 1974). I skriftprov 32 ingår där ordet Kongl:, skrivet med samma typ av förkortningstecken som i gammal i bilden ovan (alltså Kong + plus en ögla uppåt och en släng neråt) och sedan avslutat med kolon (ett avslutande kolon är mycket vanligt vid förkortningar). Detta transkriberar Lars Svensson Kongl:. Och det verkar ju som en rimligare transkribering än Kong:, tycker jag.
Eftersom dessa förkortningstecken används av så gott som alla skrivkunniga personer på 1700-talet, bör de ha ingått i skrivmallar och läroböcker med skrivövningar som användes i skolorna på den tiden. Jag gissar att de kan ge svaret på gåtan, alltså hur det är tänkt att detta förkortningstecken ska användas och utformas i olika situationer och vad det egentligen är tänkt att ersätta.
För man måste nog tänka sig att det inte är säkert att den person som använde dessa tecken på 1700-talet alltid visste svaret på den fråga som vi nu diskuterar. De visste bara att de kunde skriva ordet gammal med g följt av en släng. Ungefär som vi vet att vi kan skriva dollar med ett S överskrivet av ett lodrätt streck. Men vi vet inte vad de olika delarna i tecknet egentligen står för.
Som tur är - och det är väl kanske det viktigaste - brukar det aldrig vara några problem att förstå hur förkortningen ska lösas upp. Så för läsförståelsen har dessa bryderier ingen betydelse.