Titel: Flerspråklig uppväxtmiljö
Skrivet av: Mikael Frölund skrivet 2003-08-04, 16:58
Hej Roolaid, Ann, John och alla andra som har gjort den här diskussionen intressant! Är själv utlandssvensk och bor i en katalansktalande omgivning. Jag talar katalanska här, vilket bara är ett av språken i Spanien. Mina referenser är alltså katalanska, inte spanska, fastän jag politiskt sett befinner mig i Spanien. Om någon frågar mig om jag känner mig spansk brukar jag faktiskt svara nej, men däremot tycker jag att jag förstår mig på katalanerna och känner mig hemma här.
Här finner man ofta på tvåspråkiga familjer, föräldrarna talar t ex katalanska med varandra, ena barnet spanska med mamma och katalanska med pappa, katalanska med systern och spanska med brodern och katalanska med mormor, osv. Det finns till och med de som, beroende på vem de ser på, byter språk, till och med mitt i en mening eller ord. Ett ord kan börja på spanska och sluta på katalanska...
Själv talar jag endast på katalanska, även med spansktalande från Katalonien, utan att något som helst problem uppstår. Jag förstår spanska och detta gäller mer kommunikation än vilket språk vi talar på och det är helt naturligt. Jag har även undervisat flera invandrarbarn i katalanska och försöker alltid motivera dem att använda språket trots att trycket från spanskan är väldigt starkt i tonårskulturen. Man får ta det med tålamod.
Jag talar svenska med min hund. Min granne brukar klaga för han tycker att hunden inte förstår ett dugg av vad han säger... Trots att jag sällan talar svenska, sitter “modersmålet och kulturarvet” djupt även om orden och uttrycken inte längre bara hoppar upp i rätt sammanhang som de gjorde tidigare. Så om jag hade haft barn skulle jag säkert ha talat svenska med dem och sedan får den andra föräldern, släkten, gatan och skolan göra sitt. Om barnen ibland kan tycka att de inte vill vara annorlunda, så får man kanske föra fram det som kan vara positivt med att vara flerspråkig. Det kan vara roligt att inte alltid bli förstådd av andra eller att kunna ett alfabet som inte andra kan läsa! Man får väl vara lite envis som förälder...
Att folk blir intresserade av ett namn som klingar främmande tycker inte jag är irriterande eller negativt. Mitt efternamn Frölund uttalas sedan många år Frålloont och om folk tror att man är tysk, så får man ta det med humor också.