Titel: Nervfeber
Skrivet av: Lotta Nordin (Lotta) skrivet 2003-03-17, 13:57
Hej Irma och Håkan!
Det verkar troligt att det är den bok du nämner, Irma. Tyvärr är som sagt alla uppgifter om författare och titel antingen helt borta eller nerslitna så att de är oläsliga. Det finns ett förord och där står: Förord till första uplagan af (.......) handbok i h(.....)nen (1840). Ställena inom parentes är så nedslitna så det går inte att tyda, men det skulle kunna stå Wistrands handbok i husmedicinen. Om det är samma förord som i första upplagan skulle det gå att jämföra om jag bara hade tillgång till första upplagan. Någon som kan kopiera eller skriva av det?
En annan bok jag har som är nästan ännu intressantare är Socken-Apothek Och någre Hus-Curer, Utgifne Under Kongl. Collegii Medici Öfwerseende och besörjande av Johan Anders Darelius (adl af Darelli), tryckt 1761. Där finns både sjukdomsbeskrivningar och recept på mediciner. Och man är glad att man inte levde och blev sjuk då, för ujujuj, vilka dekokter man använde. :-) Intressant är också hur det kom sig att boken blev tryckt. Jag citerar nedan lite av inledningen, skrivet av Darelius:
Til at underrätta läsaren om anledningen til detta wärket, så wäl som om dess beskaffenhet, har jag trodt mig böra gifwa följande wid handen.
Kyrkoherden i Wärmeland och Gilberga Socken herr Magister Jöran Jöransson beklagade sig för herr Landshöfdingen och Commendeuren af Nordstjerne-Orden Grefwe Mörner, at folket i dess församling af wanskötsel årligen til stort antal afgått; at det wore omöjeligit för socknens aflägsenhet och fattigdom skull, att kunna bispringa dem med läkare-råd och botemedel; at han wäl hade en klåckare i socknen, som kunde åderlåta, något läsa och skrifwa, samt anwända några husmedel i wissa siukdomar, fast utan någon ordning och pålitelig anledning. Herr Landhöfdingen och Commendeuren Grefwe Mörner fann i anledning deraf nödigt, at anmoda Kongl. Collegium Medicum draga försorg, om denna klåckarens underwisning i de stycker, som han kunde fatta, på det han således måtte med mera trygghet kunna tjena sina sockneboar i deras wanliga siukdomar.
Kongl. Collegium Medicum, som såg, at socknen ej kunde på annat och bättre sätt, nu blifwa hulpen, beslöt såsom till et försök, at utse något tilfälle til underwisning för klåckaren, och ibland annat anmodade mig, göra härtil hwad möjeligit wore, hwilket jag både efter min hug och efter min skyldighet gärna wille efterkomma. Klåckaren infant sig dageligen uti Kongl. Lazarettet, feck där se siuke, i dess trägård lära känna och inlägga örter, hade tilfälle at komma til mig hwar morgon och höra fattiga siukas klagan, och hwad jag föreskref, samt antekna det han borde minnas. Häraf hände, at han efter några månaders tid, som han här på socknens bekostnad uppehölt sig, framwiste på papperet, hwad han trodde sig hafwa lärdt.
Den lilla tid jag hade öfrig af mine sysslor anwändes at öfwerse hans anmärkningar, utan at jag någonsin då kunde föreställa mig, at de skulle komma på trycket, och lämnades honom med sig en redigare afskrift deraf, år 1758 i December månad, hwarefter han nu, som man förnummit af kyrkoherden Jöransson, tjenar sina grannar med särdeles förmån, hwilket upmuntrat mig at framgifwa detta, sådant som det då war efter klåckarens begrep inrättat, utan at ändra orden, som borde skrifwas med latinska bokstäfwer, annorlunda än de allmänt uttalas, hwilket skedt i den tanka, at äfwen flere socknar på detta sätt, lättare torde kunna blifwa betjente; så mycket mer som Kongl. Collegium, af herr Landshöfdingen och Commendeuren Grefwe Mörners bref, af den 6:te Julii 1759, inhämtat, både dess högeliga åstundan, at detta borde tryckas, som ock dess fägnad öfwer Kongl. Collegii goda föranstaltande, hwilket så lyckeligen aflupit, icke allenast i Gilberga sockens, utan ock fleras märkeliga förmån. Således, om denna anstalt och desse små curer ej redan wunnit witsord, genom den erfarenhet, som en annars nog enfaldig klåckare nu så lång tid wisat, hade man ej wågat lämna dem ut åt allmänheten så litet höfsade och widrörde.