Titel: Venerisk sjukdom
Skrivet av: Torsten Berglund skrivet 2011-06-29, 00:59
Innan penicillinet uppfanns? Även efter att antibiotikabehandling mot syfilis kom i bruk på 1940-talet så kvarstår givetvis kongential smitta (mor till barn-smitta) som en reell smittväg för denna i sina tidiga stadier mycket smittsamma och i sitt sena stadium allvarliga och ibland livshotande sjukdom. Syfilis är ännu idag i större delen av världen i hög grad närvarande som en kongenital sjukdom, och även i Sverige ser vi enstaka sådana fall, så medfödd syfilis är ingalunda utrotad. Penicillinbehandling är ju utmärkt när väl en infektion är konstaterad, men problemet med kongenital smitta är att modern kan ovetandes vara asymtomatisk bärare av syfilis och därför inte fått behandling för sjukdomen. Om hon är i ett smittsamt stadium av sjukdomen så kan den överföras till barnet, antingen redan i fosterstadiet eller i samband med förlossningen. Eftersom syfilis ökat påtagligt även i vår del av världen under det senaste decenniet (trots närvaron av effektiv antibiotikabehandling!) gäller i Sverige sedan 2004 att sjukvården är skyldig att erbjuda gravida inte bara hiv- och hepatittester utan också syfilistest, för att på så sätt öka möjligheten att hitta smittbärare och förebygga kongenital smitta.
I fallet med den 82-åriga änkan som avled av venerisk sjukdom 1850 rör det sig dock knappast om medfödd syfilis utan snarare om sexuellt överförd syfilis som förvärvats i vuxen ålder. Med venerisk sjukdom avsågs på 1800-talet vanligen syfilis eller gonorré som man vid den tiden trodde var uttryck av samma sjukdom. Ungefär 1/3 av dem som smittats av syfilis (och inte fått behandling) utvecklar sena sjukdomssymtom (tertiär syfilis) efter en latensperiod utan symtom som kan sträcka sig från några få år ända upp till 50 år eller mer. Det är därför inte ovanligt att sena sjukdomssymtom uppträder först i ålderdomen hos en person som smittats i ungdomen. Syfilis i dess sena stadium kan yttra sig bl.a. med neurologiska symtom och demens, samt orska irreversibla skador på centrala nervsystemet inklusive hjärnan och på aorta och hjärtat vilket i sig kan leda till döden.