Titel: Döda efter att ha ätit vad?
Skrivet av: Björn Engström skrivet 2010-12-29, 12:49
Penningört kan vara giftig, men de små späda rötterna är inget att äta. Skelörten är också giftig men smaken är bitter och knappast tillräcklig giftig för att dö av. Skelörten var nog mycket ovanlig utanför örtagården vid denna tid. Stormhatt är mycket giftig och särskilt rötterna. Ett förgiftningsfall beskrivs av Carl von Linnes svärfar med kramper och snabb död. Vildpersilja mycket giftig men normalt svagt rotsystem. Sprängört är mycket giftig och grov rot och växer på fuktig mark vid sjöstränder. En växt som orsakar många djurs (kor) död i Sverige. Odört är mycket giftig, men var nog inte så vanlig då som nu. Jag tolkar texten som åtskillige(??) växter och sannolikt flera olika växter. Det var relativt tidigt på året och ett fåtal växter har börjat så tidigt på året. Stormhatten har inte börjat grönska, men roten kunde tas upp. Flockblomiga växter är dock tidiga växter att grönska (vildpersilja, sprängört och odört). Sprängörten kan vara lite senare beroende på hur kall växtplatsen är. Tibast hade möjligen börjat få omogna bär. Tibastbär är en väl omtalad medicinalväxt särskilt på djur och är mycket giftig. Dödlig dos är ett fåtal bär. DEn fleråriga skelört startar sin tillväxt tidigt och det gör också penningört men eftersom den är ettårig är nog den utesluten om inte den hade utvecklats som vinterannuell.