Titel: Salighetsbegär
Skrivet av: Markus Gunshaga skrivet 2013-03-05, 03:12
Hej Gunilla!
Det var ett intressant uttryck som jag aldrig hört tidigare. Det verkar dock inte handla om dödslängtan utan snarare om en längtan efter själva saligheten, i religiös bemärkelse. Jag hittade uttrycket på sidan 92 i Torvald Ribbners bok De svenska traktatsällskapen 1808-1856: verksamhet och litteratur (1957) - ...den sanna omvändelsen består i att omfamna Kristus och hos Honom mätta sitt salighetsbegär, ty därigenom förs människan in i trons saliga liv, som följer efter omvändelsen.
Den femte beskrivningen av ordet salighet i Svenska Akademiens Ordbok lyder egenskapen eller förhållandet att vara salig [...]; särskilt (ofta i uttrycken den himmelska eller eviga saligheten) om det lyckliga tillstånd vari de saliga i himmeln befinna sig; [...] i synnerhet i religiöst språk och teologi. Bli delaktig av eller vinna eller förvärva (i synnerhet förr även ärva) den eviga (i synnerhet förr även evinnerliga) saligheten. I vissa äldre dödböcker har jag själv hittat formuleringar där prästerna visar sitt stora nöje över att döende personer precis innan sin död börjar tänka mer kring Gud och tron, de begår nattvarden, tar aktivt del i trons beståndsdelar, accepterar det faktum att de kommer att dö osv.
Jag skulle alltså vilja säga att formuleringen Länge haft salighetsbegär, barnslig förtröstan, och glad skiljsmessa från lifvet innebär att Anna mot slutet av sitt liv strävade efter Gud och arbetade mot saligheten, samt likt ett barn (eg. i underdånighet) satte sin tröst till Frälsaren. Därigenom kunde hon lugnt och med glädje skiljas från jordelivet.