Titel: Fränka
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 2000-10-03, 22:50
Återigen, frågor om arvs- och bördsrätt är ofta komplexa. Jag bemöter dina argument i turordning, Åke:
Vad betydde ordet fränka? Jörgen Tollesson skriver i ett tidigare inlägg: “Ordet fränka är en sammandragning av frändkona. Rent språkligt betyder fränka alltså bara kvinnlig släkting.” Du ansluter dig också till det argumentet. Att fränka betyder kvinnlig släkting, ingift eller inte, är odiskutabelt. Däremot är resonemanget principiellt fel: Det går inte att uttala sig kategoriskt om ett ords senare betydelse och konnotationer genom att utgå från dess äldsta form. Du kan inte läsa en vanlig text från 1800-talet ens utan att hitta ord och uttryck med annan betydelse och tillämpning än vår nutida. När jag var liten på 70-talet fnissade vi barn åt att de äldre i min hemsocken talade om att ‘kalvarna var så kåta’ när de släpptes ut på vårbetet. Så mycket förstod vi att just det ordet för de äldre hade en annan betydelse.
Släkt – på vilket sätt? Just släktskapstermer har förändrats mycket genom historien. Att fader och moder också kunde beteckna styvföräldrar och att en svåger ibland kallas broder är inte så svårt att förstå. Andra termer kan orsaka större problem för släktforskare. Jag ger ett par exempel för att demonstrera detta:
Syskonbarn Nu används syskonbarn i första hand om syskons barn (nevöer och niecer). Förr användes den bara om kusiner.[color=0000ff][1][/color]
Syssling[color=0000ff][2][/color] Sysslingar var ursprungligen kusiner på mödernet, inte tremänningar. Ordet användes i den äldre betydelsen så sent som 1840 i lagspråk.
Brylling Med bryllingar menar vi nu fyrmänningar, men denna betydelse finns bara belagd från 1800-talet. Tidigare avsåg termen kusiner på fädernet. Carl Jonas Love Almquist, däremot, använder bryllingar i betydlesen tremänningar 1838.[color=0000ff][3][/color]
Svåger och måg Svåger användes ännu på 1600-talet också i allmän betydelse, ‘manlig frände genom giftermål’.[color=0000ff][1][/color] Därför kunde till och med en måg kallas svåger.[color=0000ff][5][/color] Å andra sidan kunde ordet måg under medeltiden användas för varje ingift manlig släkting, särskilt svåger![color=0000ff][4][/color]
Därför måste man fastställa i vilken betydelse beteckningar som dessa faktiskt användes vid olika tider. När det gäller fränka är ordet belagt många gånger och alla belägg finns tillgängliga på Svenska Akademiens fantastiska samlingar på deras ordboksredaktion för den som är intresserad. Som jag direkt återger ur ordboken i mitt tidigare inlägg är det belagt att fränka kan användas om kusiner.
Du har byggt ditt resonemang på ett obestyrkt antagande att man inte skulle använda fränka om någon som man har ett annat släktskapsord för. Det är ett resonemang som bygger på hur du själv resonerar men det har ju inget värde när det gäller att bedöma hur man resonerade förr. Och förr använde man som sagt fränka även om kusiner. I mitt inlägg nämner jag också ett tillfälle 1640 då man officiellt i lagsammanhang talar om ‘nästa fränder’ till och med syskonbarn (kusiner). Det vill säga, frände – och fränka – kunde användas om alla ens närmaste släktingar. Skulle då Gabriel Gyllengrip inte kunna använda uttrycket fränka för en nära släkting i lagsammanhang på tinget 1662? Din fråga om det verkligen förekom i praktiken förstår jag därför inte.
Kan kvinna ärva genom död kvinna? Som förklaring till ditt drastiska påstående att kvinna inte ärver genom kvinna säger du nu att du talade om vad man i äldre juridiskt språk kallade istadarätt (med betoningen på andra stavelsen), det vill säga rätt att ärva i tidigare avliden fars eller mors ställe.
Jag har läst dina tidigare inlägg flera gånger men kan inte hitta någon antydan om att du talar om just istadarätten. Din kommentar “om kvinnor överhuvudtaget hade arvsrätt” i ditt senaste inlägg när du talar om arv av oinlösta arvslotter och det framgår klart att det inte är något fall av istadarätt du avser, gör det inte tydligare.
Men låt gå för det. Diskrimerade då istadarätten kvinnorna? Istadarätten var visserligen begränsad i landslagen (Kristoffers landslag ersattes officiellt med 1734 års lag, även om den då var mycket föråldrad i vissa avseenden) men helt könsneutral. Lagarna innehöll alltså inga begränsningar beroende på om det var en man eller kvinna som skulle ärva.
Istadarätten i landskapslagarna skilde sig från den vanliga arvsrätten på så sätt att den inte sträckte sig över två led. Ett exempel: X dör och efterlämnar flera barnbarn och barnbarnsbarn. Y, en dotter till X hade dött tidigare och Y:s dotter Z träder därför in som arvinge i stället. Hade emellertid Z i sin tur avlidit dessförinnan och efterlämnat ett barn hade detta barn inte ärvt utan arvet hade delats mellan arvlåtarens andra ättlingar.
Så långt landslagen. Denna begränsning i arvsrätten var emellertid omstridd och på många håll utsträckte man denna rätt ned till fjärde led, alltså till barnbarns barnbarn eller ännu längre. Under 1600-talet ansågs denna förändring ha gällande kraft och nästan alla stora rättsförfattare före 1734 hävdar att istadarätten sträcker sig längre ned än till barnbarnen. Jag har inte sett någon uttalad avgränsning beroende på kön vare sig under medeltid eller 1600-tal.[color=0000ff][6][/color] Göran Ingers uttalande måste begränsas till tid och plats för att det ska ha något värde.
Inte heller i detta avseende förstår jag ditt resonemang, bortsett från själva frågan om istadarättens tillämpning. Jag kan inte se något i Lotta Johanssons beskrivning av tvisten 1662 som ens antyder att det här skulle röra sig om arv eller bördsrätt genom istadarätt.
Går inte Margretelundsprocessen 1719-1723 att använda som exempel? Jag anför den så kallade Margretelundsprocessen som exempel på hur den gamla uppfattningen om att släktskap – och arv – gällde genom bägge könen. Du skriver dock att denna process är för sen för att kunna användas som jämförelse med en process ett sextiotal år tidigare.
Processen inleddes före 1720 års bördsrättsförordning. Erik Sparre gör anspråk på att få bördslösa Margretelund. Som skäl anför han att hans hustrus mormors mormors far var bror till säljarens makes farfarsfar. Resonemanget bygger på de gamla principerna om bördsrätt bland annat utifrån landslagens stadganden och har inget med 1720 års förordning att göra.
Accepterar du inte mina argument rekommenderar jag dig att läsa Christer Winbergs bok om grenverket (litteraturreferens i mitt tidigare inlägg). Han fastslår att det bland adeln under 1600-talet fanns starkt stöd för den traditionella uppfattningen om släktskap genom bägge könen och att det påverkade frågor om arv och bördsrätt.
Men också här handlar det ju om att du har kommit med kategoriska uttalanden om arvsrätt och bördsrätt utan att anföra källor till stöd. Bevisbördan är alltså din.
Noter: Källor och litteratur 1. Elof Hellquist: Svenskt etymologiskt lexikon, d. 2, 1948. 2. Otryckt artikel ‘Syssling’ på Svenska Akademiens ordboksredaktion i Lund (uppgiften hämtad 1993). 3. Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien, d. 5 (1925). 4. A.a., d. 17 (1945). Jämför Bengt Hildebrand: Handbok i släkt- och personforskning (1961), s. 195. 5. Jag ger ett exempel från 1632 i min artikel “Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt…”, Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 164. 6. Åke Holmbäck: Ätten och arvet enligt Sveriges medeltidslagar (Uppsala & Stockholm ), s. 179. Om hur lagen praktiskt tillämpades under medeltiden och fram till 1600-talet bland frälset, se professorn i rättshistoria Jan Eric Almquists artikel “Den s.k. mellersta lagens bestämmelser om istadarätt”, Strödda bidrag till civilrättens historia (Stockholm 1953), s. 43-88.