NULL
Skriv ut sidan - Kunde man anta vilket efternamn som helst?
Anbytarforum
Titel: Kunde man anta vilket efternamn som helst?
Skrivet av: Torsten Berglund skrivet 2008-08-18, 00:50
Chris ställer den berättigade frågan Prästen kan ju inte varit ovetande om att namnet är adligt, hur kom det sig att han tillät namnbytet? med anledning av noteringen i Klara BIa:7 (nov 1843) om att skomakarlärlingen Johan Peter Jonasson 1849 antagit namnet Natt och Dag.
Före 1901 års namnlagd fanns i praktiken inga hinder för vem som helst att anta vilket namn som helst. Prästerskapet saknade, så vitt jag kan förstå, såväl legalt som i praktiken möjlighet att hindra någon från att anta och använda ett visst efternamn, även om prästen möjligen kunde obstruera och låta bli att införa namnet i kyrkboken.
I Nordisk familjebok (Uggleupplagan), uppslagsordet Namn, framgår att Antagandet af släktnamn var i Sverige under lång tid [d v s före 1901] icke föremål för några väsentliga inskränkningar genom lagstiftningen. Dock förbjöd Gustaf II Adolf, att adelsman tog annan adelsmans namn eller vapen, och Karl XI förbjöd soldater att taga sig adelsnamn. Dessa skyddades vidare genom en förordning af 1705, som stadgade, att missdådare ej fingo bära sådana. 1880 påbjöds, att underofficerare och deras vederlikar för namnbyte skola ha tillstånd af öfverordnad militärmyndighet.
När det gäller det åberopade skyddet för adliga efternamn, så framgår emellertid av Nordisk familjebok (Uggleupplagan), uppslagsordet Adelsprivilegier, att rätten till adligt namn inte formellt var privilegieskyddad i Sverige. Flera administrativa förordningar omfattar dock adelns rätt att bära adliga namn, bl a en kungl förordning 14/7 1767.
Eftersom den introducerade svenska adeln totalt omfattar närmare 2 900 olika ätter (inkl alla nu utdöda ätter), så saknade prästerskapet i praktiken möjlighet att bevaka adelns rätt till sina adliga namn - ingen kunde rimligen hålla rätt på alla dessa namn! Kyrkböckerna vittnar ju också om att det knappast var ovanligt att adliga namn även bars av oadliga personer.
Det här intressanta exemplet med skomakarlärlingen som antog namnet Natt och Dag illustrerar väl rättsläget före 1901. Prästen i Klara församling kan knappast ha krävt något bevis på adlig börd för att skomakarlärlingen skulle få det adliga namnet Natt och Dag infört i kyrkboken. En födelseattest från födelseförsamlingen eller bördsbevis från häradsrätten hade ju endast kunnat utvisa att Johan Peter var son till den till synes oadlig drängen Jonas Jönsson, som det uppges i födelseboken. Även om Johan Peter - hypotetiskt - i själva verket var utomäktenskaplig son till en Natt och Dag, och denne adelsman hade erkänt honom som son i sitt testamente eller på annat sätt, så blev Johan Peter inte adelsman på grund av ett faderskapserkännade och han skulle därmed ändå inte ha haft rätt till namnet Natt och Dag om det fanns legala möjligheter/skyldigheter för prästen att hindra honom att som oadlig anta en adelsätts efternamn. (Adelskapet förutsätter inomäktenskaplig börd eller legitimering av det utomäktenskapliga barnet genom att adelsmannen gifte sig med barnets mor - ett faderskapserkännande räcker inte!).