Titel: Oäkta barns efternamn
Skrivet av: Björn Engström skrivet 2008-01-29, 11:43
Det finns faktiskt födelse- eller rättare sagt dopböcker där barnen är inskrivna med patronymikon. Så jag anser inte det vara fel att använda patronymikon på även små barn. Men oäkta barn är ju svåra att hitta vilket patronymikon/matronymikon/efternamn barnet hade haft. Jag brukar låta bli att ange efternamn/patronymikon på dessa innan jag hittar barnet med efternamn/patronymikon. Det kan också ibland ge ledtrådar till en tänkbar fader. Det vanligaste beteckningen på barnet var ju allmänt Anderses Erik som litet och sedan patronymikonet Andersson. Alternativt användes gårdsnamnet som t.ex. Svâlas Erik om det inte fanns flera då kunde även namnet kompletteras med lill- eller lissl-. Förnamnet var viktigast och sedan gårdsnamnet och sist patronymikon. Många 1500-tals handlingar använder bara förnamnet och endat om det finns flera med samma förnamn i samma by anges den med patronymikon, gårdsnamn eller öknamn.
Det finns en hel del exempel på att efternamn försvinner och det övergår till patronymikon. Det är vanligare bland döttrarna än bland sönerna. Det är vanligast bland bruksarbetare och olika hantverkkare under 1700- och 1800-talen. Det är något som tagits efter finare folk och man har återgått till det allmogen använde. Ibland kan det finnas någon händelse som gjort efternamnet har fått en dålig klang.
Störst problem är när patronymikon byter till efternamn oftast runt förra sekelskiftet. Lokala variationer är stora när det inträffade och det finns exempel när barns efternamn byts till patronymikon i samband med flytt från en moderna församling till en ålderdomligare. Därutöver finns familjer där en del av barnkullen har patronymikon och andra efternamn vilket leder till att syskonen får olika efternam.
I passagerarlistorna för utflyttning till Amerika finns det flera exempel på söner som hetat Andersdotter. Det betyder att barnet fått moderns efternamn trots att det inte var hennes efternamn utan patronymikon.