Titel: Oäkta barns efternamn
Skrivet av: Torsten Berglund skrivet 2008-01-27, 17:35
Annika, Det är nog bara att acceptera att barn oftast saknar efternamn i kyrkbokföringen i äldre tider, detta oavsett om de var utomäktenskapliga eller inomäktenskapliga. Att tillskriva dem ett efternamn som de aldrig burit vore ohistoriskt. Ofta är det först när barnen fördes in i konfirmationslängder eller när de flyttar hemifrån som man första gången träffar på efternamnet. Detta är också en av anledningarna till att helsyskon kunde få olika efternamn i slutet av 1800-talet, då det gamla namnskicket med patronymikon vacklade. De äldre barnen till en Anders Larsson kunde få efternamnet Andersson resp. Andersdotter i enlighet med det traditionella namnskicket medan de yngre syskonen kunde få efternamnet Larsson i enlighet med den nyare tidens syn på sammanhållande släktnamn inom familjen.
Angående Walters fråga om metronymikon (modersnamn) så kunde de förekomma, som Ulla skriver. Min erfarenhet från olika delar av landet är dock att metronymikon var ovanliga, även om fadern var till synes okänd, åtminstone för den som förde kyrkböckerna. I sådana fall kunde också barnet få överta sin moders patronymikon (d v s Maria Andersdotters utomäktenskaplige son kom att heta Andersson) eller förstås få sin styvfars efternamn eller patronymikon bildat från styvfaderns förnamn om modern senare blev gift.