NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2002-09-22
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2002-09-22
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2001-11-06, 21:36
Ja, visst är det sympatiskt! Och, som ju denna diskussion också har visat, det är ju inte alls någon gammal tradition att hustrun ska ta mannens namn vid vigseln (såvida man inte tycker att 3-5 generationer är gammalt, vill säga...).
Traditionen är i stället (i motsats till vad många uppenbarligen har trott) att makarna behåller sina släktnamn livet ut (och detta gäller alla stånd och socialgupper). Och naturligtvis är namnet en del av identiteten.
Det är precis detta jag har hela tiden har menat när jag under diverse rubriker har argumenterat mot det moderna bruket (numera dessvärre lagfäst) att män tar sina hustrurs namn vid vigseln, som om det det skulle vara någon slags självändamål eller självklarhet att makar har samma namn, och att detta antages vid vigseln. Det är det inte, och det har det aldrig varit.
Men varje gång jag skrivt det allra minsta i detta ämne har jag fått åsiktsmaffian på mig (alltså de här självutnämnda åsiktspoliserna, som har monopol på vad man får tycka, och i regel anser att det bara är en åsikt som är tillåten, den som för tillfället är politiskt korrekt = deras egen), och fått mig att inse att ordet minsann inte är fritt, utan att man tvärtom måste rätta in sig i ledet, om man överhuvudtaget ska få yttra sig. (Observera att jag endast argumenterar för att man ska få yttra sig fritt och uppriktigt, inte för att på minsta sätt påverka andra att tycka som jag, eller handla efter mina åsikter) Undra på att så många diskussionsdeltagare inte vågar framträda med eget namn, så nergjord som man brukar bli......
Att detta dessvärre stämmer, kommer att visas av den storm (kanske 10-15) av åsiktsmonopolister, som efter detta inlägg kommer att kasta sig över mig. och återigen göra klart, att sådana åsikter, som jag har, får man inte ha, och sådana som jag borde det egentligen vara skottpengar på..... -Ack fria ord, hur fjärran äro ni icke?
Ursäkta dessa pessimistiska tongångar! För att återvända till basfakta, så är det ju ingen nyhet att människor byter, eller kanske framför allt antar namn. Det har man gjort i alla tider, i synnerhet när man har gjort en social förflyttning: t.ex. en bondpojke som studerar för att bli präst, en d:o som blir hantverkare i den närbelägna staden, torparpojken som tar värvning vid ett regemente, eller för den delen överstelöjtnanten eller hovrättsassessorn som blir adlad. Och visst har man förståelse för den som med vanligt förnamn och d:o efternamn, alltid blir förväxlad med någon annan, men beslutar sig för att göra något åt saken.
Men - man har mycket sällan - (man eller kvinna) - förrän den senaste tidsperioden (ca 200 år) bytt namn därför att man har gift sig.