NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 1999-oktober-15
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 1999-oktober-15
Skrivet av: Göran Johnson skrivet 1999-10-15, 00:16
Man kan naturligtvis tycka att namnskicket och andra kulturuttryck borde vara på ett visst sätt, men det är ju inte så intressant när andra namnskick sedan länge finns etablerade. Jag kan ju tycka att det här med oäkta patronymikon är ett historiskt misstag, men eftersom det finns så etablerat sedan hundra år är det ju ett faktum. Kritiken borde ha kommit inför 1901 års namnlag. Ett återinförande av äkta patronymikon borde ju kunna tillåtas även utan särskilda skäl (vad det nu kan vara). I de flesta fall skulle de ändå uppfattas som vanliga oäkta sonnamn under mycket lång tid. Det skulle därför knappast innebära en återgång till det namnskick som gällde på den tiden då patronymikon var gängse. Om inte Anders Pemer menar att man skall förbjuda oäkta patronymikon, och det vore väl ändå svårt med tanke på hur etablerade de är. Jag själv råkar ha ett äkta patronymikon som tredje förnamn och ett oäkta som burits som efternamn i tre generationer, dvs först av min farfar, född 1877. Enligt Pemer skulle mina barn alltså heta Göransson och Göransdotter, ett namnskick som i stort sett inte förekommit under de senaste hundra åren. De har i stället fått bära min hustrus efternamn, ett släktnamn som de nu bär i tredje generation. De slipper alltså bära det fullständigt meningslösa namnet Johnson! Jag tycker alltså inte att man bör ändra på etablerade namnskick av historiska skäl som inte längre är allmänt brukliga. Jag tycker inte heller att det är något problem om barn får moderns eller faderns namn, oavsett om de föds inom äktenskapet eller ej. Som ni kanske förstår intresserar jag mig följdaktigt för såväl cognatisk som agnatisk stamtavla. Folkbokföringen torde garantera att framtida generationer kan bedriva släktforskning ändå, så någon oreda kan jag inte se i detta. Jag tycker inte att man kan ha fog att hävda att det patriarkaliska namnskicket skall fortleva för alltid när den allmänna synen på könen har förändrats i samhället (eller har den inte det???) Historia handlar inte bara om gångna tider utan vår tid blir ju också historia så småningom. Sen tycker jag faktiskt att Leif för in väl konspiratoriska teorier bakom namnlagen. Jag tycker för det första inte att eventuell jämställdhetsiver bakom 1982 års namnlag är något negativt. Även om det svenska kulturarvet kanske inte stod så högt i kurs 1982, tycker jag nog att det är lite väl spekulativt att misstänka en strävan att rasera det!!! Sambolagen är ju ett accepterande av att andra samlevnadsformer än äktenskapet är mycket vanliga och inte ett sätt att uppmuntra dem. Skilsmässor förekommer ju i stor omfattning och det beror knappast på att de uppmuntras av samhället. Kärnfamiljen är väl knappast en kristen tradition, som samhället söker bli av med. Detta kan väl knappast vara en seriöst framförd uppfattning???? Jag vill absolut inte med detta försvara alla konstigheter i namnlagen.