Titel: Efternamn
Skrivet av: Ingela Martenius skrivet 2007-08-19, 20:07
Eivor,
Brukligt är kanske tveksamt om det var, men förmodligen inte ovanligt. Innan man fyllt 15 och blivit konfirmerad användes patronymikon/efternamn sparsamt, om alls. Om man då använt ett felaktigt efternamn om barnet tills det fyllt 15 så var det oviktigt. Innan 1901 kunde man ju f.ö. anta vilket efternamn som helst (utom adliga). I slutet av 1800-talet hade också id?n om att barn är oskyldiga varelser, som skulle skyddas mot vuxenvärldens fördärv, slagit rot. Konfirmationen markerade slutet på barndomen på ett mycket definitivt sätt. Snart betraktad som vuxen och med ett behov av att använda ett lagligt patronymikon/efternamn, ansågs det nog lämpligt att u.ä. barn fick veta sanningen just i samband med konfirmationen. Jämför med att adopterade barn idag har rätt att få veta vilka de biologiska föräldrarna är när de fyller 18/blir myndiga. Att det blev prästens uppgift kanske var lugnast för alla parter; prästen var ju en neutral part och hade god vana vid att genomföra svåra samtal. Jag tror dock inte att det var prästens initiativ utan det skedde säkert efter instruktion från föräldrar alternativt fosterföräldrar. Om prästen redan kände till situationen kanske han rådde föräldrar/fosterföräldrar att avslöja sanningen, men han kan inte ha agerat utan åtminstone deras tilstånd.