NULL Skriv ut sidan - Efternamn

Anbytarforum

Titel: Efternamn
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2007-08-18, 18:58
Patrick von Brömsen! (Jag ser först nu ditt inlägg från 12 nov 2006)
 
Uppgifterna i ditt inlägg gör mig mycket förvånad. Behövs det verkligen tillstånd från Patent- och registreringsverket för att ändra namn p.g.a. gifte? De flesta (åtminstone kvinnor, men även en del män) gör väl fortfarande detta, även om andelen som behåller sitt ursprungliga namn resp. bär båda namnen förefaller ha ökat. Jag utgick ifrån att detta var en självklar rättighet (det har åtminstone varit så tidigare), och att således endast enkel anmälan om namnbyte erfordrades, allstå inte krav på ansökan-tillstånd (från dig eller andra namnbärare) -beviljande/avslag.  
 
Kan detta verkligen vara riktigt? Kan inte myndigheterna i detta fall ha missförstått det hela, och varit mera rigorösa än vad som egentligen behövs?
 
Stämmer dina uppgifter och verkligen är vad gällade lagar kräver, innebär det ju att varenda par som antar ett gemensamt efternamn (det måste ju i hela riket vara bortåt 70-100 par per dag och minst 10000 [tiotusen!] per år) måste genomgå denna omständiga procedur. Vilket enormt byråkatiskt arbete som i så fall krävs. Och hinner verket överhuvudtaget med något annat?
 
Och den andra delen av ditt inlägg är ju ännu mera skrämmande. Ja, man blir ju rentutav mörkrädd. Skulle alla uppgifter om tidigare burna släkt- eller efternamn vara totalt raderade och obefintliga hos folkbokföringsmyndigheterna dvs Lokala skattemyndigheterna? I så fall är detta myndighetsmissbruk av värsta tänkbara slag, och dessutom utplånande av viktiga och oersättliga uppgifter, såväl för den enskilda som för den historiska forskningen.
 
Det är lätt att vara efterklok, och att säga Vad vad det jag sade. Men jag var mycket negativ till beslutet att ta ifrån kyrkan folkbokföringen, och befarade om inte det värsta, så i varje fall att det hela skulle bli betydligt sämre skött än tidigare. Bokföringen hade ju skötts på ett noggrant och utmärkt sätt av kyrkan (som ju hade flera hundra års erfarenhet av det hela...). Nu förefaller det tyvärr, som jag fått vatten på min kvarn beträffande mina farhågor, och att man (trots goda intentioner) hällt ut barnet med badvattnet.
 
Men är det verkligen så här illa överallt? Jag har svårt att tänka mig att detta är enligt de instruktioner som den nuvarande folkbokföringsmyndigheten har. Hur går det i så fall med de personer som önskar att återta sitt tidigare efternamn, t. ex efter en skilsmässa. Enligt vad jag har hört har man ju rätt till detta. Men hur skulle en dylik prövning/dylikt tillstånd gå till om det inte ens finns uppgifter om tidigare namn hos folkbokföringsmyndigheten?