NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2007-02-23
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2007-02-23
Skrivet av: Carl-Fredrik Hanzon skrivet 2004-10-01, 23:49
När man läser de flera av de ovanstående inläggen får man intrycket att det rör sig om ett totalt bundet och stelnat namnskick, där individen (läs: föräldrarna) inte hade något att säga till om. Så var det inte riktigt, även om vi ibland tycker att det ser så ut.
Det hela byggde naturligtvis på frivillighet; att det fanns namntraditioner som var en naturlig del av den kultur man tillhörde, och som man på et postivt sätt iakttog på samma naturliga sätt som man firade jul, påsk, midsommar eller deltog i skördearbetet.
Men observera att det hela var en folklig och kulturell sedvänja; det fanns inga officiella samhälleliga krav, utfärdade av någon myndighet eller överhet, där brott kunde medföra sanktioner eller repressalier.
Det enda som skulle kunna drabba den som trotsade traditionen och konventionen, skulle i så fall vara grannars och släktingars missnöje och ogillande blickar. Och visst hände det att unga föräldrar i fråga om namnval ibland fick ge sig för det äldre generationen eller familjepatriarken, i synnerhet om denne fortfarande med full kontroll styrde på gården. Och visst hände det ju någon gång att prästen satte stopp för föräldrars kanske väl fantasifulla, äventyrliga eller åtminstone mindre konventionella namnförslag. Och det kunde han göra i kraft av dopförrättare.
Ett indicium för att det inte handlade om ett i egentlig mening bundet namnskick, är ju det faktum att namn som började komma ur modet ofta ratades, och ersattes med antingen ett modernare och tidsenligare namn, eller att man gick ytterligare en generation bakåt, och kanske valde farfarsfars namn i stället för farfars, om det sistnämnda kändes för ålderdomligt. Men märk väl; nu talar vi huvudsakligen om 1700-tal eller åtminstone sent 1600-tal.
Och observera dessutom att att namnskicket snarast var en mall eller ett ideal. I verkligheten finns det gott om undantag. Hos vissa barnfamiljer får man gå ganska långt tillbaka bland anfäderna och -mödrarna, för att hitta den som givit namn åt de äldsta barnen. Detta har naturligtvis delvis att göra med det ännu ca 1700 i många trakter gällande bruket att endast uppkalla avlidna personer. Levde fortfarande farfar, när den älste sonen föddes, gick man ofta tillbaka till farfars far eller farmors far. Samma sak gällde naturligvis på kvinnosidan.