Titel: Bunden namngivning
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 1999-01-17, 10:34
Uttrycket 'bunden namngivning' innebär att man menar att namngivningen var styrd eller reglerad, även om det naturligtvis inte fanns några officiella påbud i frågan. Eftersom det hittills inte har kunnat beläggas att så har varit fallet ens på enstaka orter, är den en myt, en förvanskning av ett i och för sig korrekt konstaterade: Att man allmänt uppkallade barnen efter äldre släktingar och att fädernesidan ofta - men inte alltid - prioriterades när det gällde barnen.
Jag har sett flera exempel på hur denna förment bundna namngivning använts för att konstruera släktskap, även när det rör sig om mycket vanliga dopnamn. Än fler gånger har jag hört släktforskare och cirkelledare uttala sig om den bundna namngivningen som om den vore ett nationellt, likformigt fenomen, oberoende av tid och rum. Det är min övertygelse att vi gör oss själva en otjänst genom att överhuvud tala om en 'bunden' namngivning, dels eftersom namgivningen inte alls var bunden på detta sätt, dels eftersom uttrycket ger en felaktig bild av hur namngivningen skedde.
Ovanliga dopnamn (som Regina i exemplet ovan) är ett bra indicium för släktskap; det fanns emellertid också ett parallellt bruk att hylla en utomstående genom att hans eller hennes namn till ett av sina egna barn, eller att av from pietet ge barnet ett namn efter en religiös gestalt, så fallgropar finns. Man måste ju också först kunna konstatera att namnet verkligen var ovanligt i den bygd det rör sig om. Att namnen Halvar och Isak var vardagsmat i Malung innebär att man inte kan dra någon säker slutsats om släktskap om man hittade några med dessa namn där, medan samma namn i Trönö i Hälsingland tvärtom skulle vara ett starkt tecken på släktskap, eftersom de namnen inte var i bruk i socknen.
Vad Peter Magnus Peterson beträffar har jag inte mycket att komma med, mer än att min morfars farfar i vuxen ålder ändrade sitt namn från Lars Persson Alin till Lars Petter Alin. Det kanske lät mer 'faschionabelt'. Under 1500-talet fanns visserligen en viss tendens att göra om sina patronymika - den kände Olaus Magnus (Olof Måns) skulle på korrekt latin egentligen heta Olaus Magni (Olof Månsson), för att ta ett exempel - men det lär knappast kunna åberopas som argument här ...