NULL Skriv ut sidan - Vidrik

Anbytarforum

Titel: Vidrik
Skrivet av: Torsten Berglund skrivet 2004-06-15, 23:00
Arnold!
Det finns inga källbelägg för personer med namnet Tidik i Stimmerbo, Norrbärke, på 1400-talet. Överhuvudtaget är det ytterligt glest med källmaterial som kan bringa något ljus över Västerbergslagens medeltida personhistoria.  
 
En Olof Tidiksson i Stimmerbo finns dock belagd i den äldsta skattelängden 1539 och ännu på 1550-talet. Varifrån denne Olof Tidiksson härstammade är okänt. Uppgifterna i den antavla som du funnit på Internet innehåller tyvärr en del spekulativa antaganden beträffande de äldsta leden i Norrbärke - Grangärde, vilka saknar stöd i källmaterialet eller i vissa fall är direkt felaktiga.  
 
Exempelvis har bergsmannen Widik Hanssons (död 1628) i Persbo, Grangärde sn, hustru Malin, vars patronymikon är okänt, försetts med en far med det minst sagt märkvärdiga namnet Hence Babelsfurt, född omkr. 1520. Denna uppdiktade ana - som nu verkar ha fått hjälp att fortplanta sig via Internet - uppmärksammades redan i mitten av 1990-talet av den framstående kännaren av Västerbergslagens genealogiska förhållanden, den förtidigt bortgångne Björn Isheden. Han redogjorde i Västerbergslagens släktforskares medlemsblad Släktforskaren nr 55 (1995) för detta fall under rubriken Varning för 1500-talsanor födda på 1900-talet!. Isheden hade i samband med ett anbytarmöte sett en sammanställnig av släkter från Bergslagen och hajat till inför detta exotiska namn. Personen som sammanställt materialet hade gjort en hänvisning till domboken 1593, då Widik Hanssons svärmor Marit trädde inför tinget i Grangärde. I domboken nämns dock inte namnet på hennes make, men däremot står det att Marit bödh vpp en theckt som hennes man henne bebreffuat haffuer. Släktforskaren hade med hjälp av en god portion fantasi och oförmåga att läsa äldre handstilar uttytt orden hennes man henne bebreffuat som hennes man Hence Babelsfurt.  
 
Det är tio år sedan Björn Isheden skrev denna varnande notis, men tydligen lever Hence fortfarande i högsta välmåga - åtminstone på Internet. Jag vill därför instämma i Ishedens slutkläm: Anbyten i all ära men acceptera inte allt helt okritiskt. Kontrollera källorna! Om man även vill värdera källan så tar man fram 'släktforskarnas bibel': Handbok i släkt- och personforskninga av Bengt Hildebrand, där man länge kan fördjupa sig i kapitlen om källkritik. Rekommenderas!