Titel: Somman
Skrivet av: Håkan Skogsjö skrivet 1999-05-23, 21:36
Det finns en efterled -mar, som bland annat ingår i namnet Ing(e)mar. Sannolikt återgår Gummar på ett Gudmar. Men möjligen har man redan på 1500-talet inte förmått att korrekt skilja mellan de snarlika Gummar, Gumme, Gudmar och Gudmund. Det kan vara förklaringen till att Gummar och Gudmund används om vartannat om samma person.
Jag tror tt du är på rätt spår när det gäller Somman. Men där är situationen än mer komplicerad, eftersom det också finns två snarlika förleder: Sig- och Se- (Sä-). Här kan man tänka sig namn som Sigmund, Sämund, Sigmar och Sämar (om det sistnämnda verkligen har existerat är jag dock osäker på) liksom dessutom det inlånade Simon som gärna blandas ihop med Sigmund.
Eftersom efterleden i Somman tydligen oftast skrivs -mund och -man, är det sannolikt mest troligt att -mund som är ursprunget. Men om förleden återgår på Sig- eller Sä- är nog svårt att säga. Jag tror dessutom att dessa två förleder blev hopblandade redan på medeltiden (så förstår jag åtminstone Otterbjörk).
Däremot förstår jag inte hur ett Sig-/Se- kan övergå till So-, men det är kanske möjligt i dessa trakter. Men några direkta paralleller kommer jag inte på.